En undersökning från Sveriges Radio P4 visar att enbart fyra av Svenska kyrkans biskopar har som krav på sina prästkandidater att de ska viga samkönade par. Biskoparna i Karlstad, Stockholm, Västerås och Skara. De andra nio har valt att inte införa det kravet på sina kandidater.

Det har nu gått snart 17 år sedan Svenska kyrkan beslutade om att viga samkönade par, ett beslut som då infördes med en ”samvetsklausul” för de som hade blivit präster före 2009 och som kunde vägra att viga samkönade par med hänvisning till sin tro. Men det är som sagt snart 17 år sedan. De som är prästkandidater nu borde alltså vara väl medvetna om Svenska kyrkan beslut, och det sedan länge.

Tyvärr tycks han i sin iver att vara till lags glömma bort en sida: de hbtq-personer som inte inkluderas

Tyvärr tycks han i sin iver att vara till lags glömma bort en sida: de hbtq-personer som inte inkluderas

”Jag vill ha en generös hållning som inkluderar alla sidorna i kyrkan”, säger Erik Eckerdal, biskop i Visby stift när SR frågar om varför han inte har infört det kravet på sina kandidater. Det är ju förstås en beundransvärd inställning, hans vilja att inkludera alla sidor i kyrkan.

Tyvärr tycks han i sin iver att vara till lags glömma bort en sida: de hbtq-personer som inte inkluderas utan som får ännu en anledning till att lämna inte bara sin kyrka utan också sin tro.

För det är ofta det som händer enligt sociologen Jodi O’Brien när hon skriver om ”The Gay Predicament” (fritt översatt: det homosexuella dilemmat) vilket innebär att hbtq-personer i mötet med en kyrka som inte accepterar dom väljer ett av tre alternativ. Antingen 1) att lämna kyrkan och tron, 2) att acceptera en doktrin som medför skam eller 3) att själv formulera en alternativ och hbtq-vänlig religiositet.

I Sverige har Kristna Regnbågsrörelsen (EKHO) ända sedan 70-talet gjort mycket för att formulera en sådan religiositet, framförallt i Göteborg där motståndet mot homosexualitet i allmänhet och samkönade vigslar i synnerhet har varit starkt och utbrett sedan lång tid tillbaka.

Alla dessa tre alternativ är dåliga om Svenska kyrkan nu verkligen vill vara den progressiva och liberala kyrka som den säger sig vara. Det bästa hade förstås varit att alla hade varit accepterade precis som dom är utan att behöva göra avkall på sin identitet eller tvingas omformulera sin tro.

Det är en öppen och inkluderande inställning. Det är den gästfrihet som Bibeln talar om – om och om igen.

Det är en öppen och inkluderande inställning. Det är den gästfrihet som Bibeln talar om – om och om igen.

I Sverige ligger antalet samkönade vigslar runt strax över 100 per år, vilket är ungefär 1% av samtliga vigslar i Svenska kyrkan. Sett ur det perspektivet kan det tyckas vara en liten fråga, men den handlar inte bara om de par som faktiskt gifter sig utan kanske främst om de som inte gifter sig i kyrkan, de som av rädsla eller på grund av historien inte ens vågar fråga sin lokala församling – eller ens tänka tanken på att en kyrklig vigsel skulle vara något för dom.

Och förstås går även tankarna till andra personer som lever sina liv utanför normen, hur accepterade kommer deras sätt att leva vara i Svenska kyrkan idag?

”Det handlar om en osäkerhetsreducering”, säger Sören Dalevi, biskop i Karlstad stift som var först ut bland alla biskopar att kräva att prästkandidater ska vara villiga att viga samkönade par. ”Du ska veta som homosexuell i Karlstad stift att du kan gå till vilken församling som helst och du kommer kunna viga dig.” Det är en öppen och inkluderande inställning. Det är den gästfrihet som Bibeln talar om – om och om igen.

Den största synden i Gamla Testamentet är inte vad vi gör i våra enskilda liv utan hur vi tar hand om varandra. Hur vi bjuder in och hur vi tar emot även dom som är främmande för vårt sätt att leva.

Ämnen i den här artikeln

Senaste nytt - Kommentar

Anna Rosenström: Utan Pustervik blir Göteborg en fattig musikstad

Admir Rahmanović: De satte kärnvapen på kartan

Christian Claesson: Rosalía och Bad Bunny visar vägen

Roland Poirier Martinsson: Detta driver Donald Trump

© Göteborgs-Posten