Det var påskdagsförmiddag. Det blåste. Min trevliga fru bad mig att veva in markisen på balkongen och att ställa in trädgårdsstolarna i vedboden. Dem hade vi ställt ut och suttit på i lä när det varit ett ögonblicks solsken denna gråa vår.

Det finns tre fönster i vedboden. Man skulle kunna klättra ut genom ett av dem.

Det finns tre fönster i vedboden. Man skulle kunna klättra ut genom ett av dem.

Det kom en regnskur just när jag gick ut på balkongen. Vinden ryckte och slet i mig. Glasögonen regnade igen och jag såg flerdubbelt genom regndropparna, men lyckades få in veven genom ringen till mekanismen på markisen och vevade in den. Jag var våt när jag kunde stänga balkongdörren bakom mig.

Jag gick ut och tog hand om trädgårdsstolarna. Nog blåste det alltid. Jag kånkade in stolarna i vedboden. Jag fick kämpa med dörren för att få upp den och igen den. Stormen slet i träden i trädgården och dånade i den stora granen invid vägen. Den skulle inte falla över vedboden om den föll. Men det skulle den enstammiga tallen kunna göra.

På väg ut kastade jag en blick på stolarna. En av dem hade benen i en egendomlig vinkel. Jag tänkte en stund och konstaterade att det kunde jag åtgärda genom att flytta lite på skruvarna i sitsen.

Jag lade på haspen på insidan av dörren för........

© Göteborgs-Posten