”Politiken ligger nedströms kulturen” är en sentens som idag främst associeras med högerpopulister som Andrew Breitbart, Steve Bannon och Mattias Karlsson. Tesen har ironiskt nog inspirerats av den kände (kultur)marxisten Antonio Gramsci (1891-1937) och hans idéer om kulturell hegemoni. Medan en klassisk marxist snarast hävdar att ”kulturen ligger nedströms ekonomin”, gör Gramsci kulturen till en mer primär källa som påverkar såväl ekonomi som politik.

Inom min forskningsdisciplin, ekonomisk historia, speglar det en gammal träta om vilken sfär av samhället som är mest tongivande: den materiella eller den institutionella (inklusive kulturen). Vi ska inte uppehålla oss för länge vid detta. Det räcker med att konstatera att kulturen har varit, och fortfarande är, en central del av den politiska och ekonomiska utvecklingen. Sverige har varit synnerligen mottagligt för olika stormakters kulturyttringar genom århundradena.

Jag ska lämna den något intetsägande debatten om vad svensk kultur – eller ”svenskhet” som det ibland heter – är för något. Det räcker med att fördjupa sig i vikingatågens internationella härjningar eller Karl XII:s turkiska eskapader för att inse att svaret på den frågan helt beror på vilket tidsperspektiv man anlägger. Nåväl, några europeiska stormakter som utmärkt sig genom sitt inflytande på den svenska elitkulturen under modern tid (från 1600-talet och framåt) utgörs tvivelsutan av Nederländerna, Frankrike och Tyskland. Jag skriver ”elitkulturen” eftersom den stora andelen av folket, allmogen, har varit relativt kulturellt homogen under denna tid, även om många uttryck........

© Göteborgs-Posten