Frågan om hur tillgångar ska beskattas och fördelas har blivit allt viktigare i upptakten till den svenska riksdagsvalrörelsen. Det är i sig inte konstigt eller uppseendeväckande.

Det verkligt märkliga är att de politiska partierna inte diskuterar hur det svenska välståndet ska bibehållas eller utvecklas i framtiden (eller avkrävs svar på den frågan). Man får känslan av att svenskt välstånd betraktas som ett av naturen givet tillstånd.

Men vår rikedom är ingen slump och dess fortsättning är ingen självklarhet. Blickar vi ut över Europa ser vi länder som genomlever en ekonomisk identitetskris, som Tyskland, men också länder med snabbväxande industrier, som Polen.

Vi befinner oss mitt uppe i både en industriell revolution, driven av Kina och USA, och en förändring av globala handelsmönster vars konsekvenser ännu är svåra att greppa. Historiskt hamnade Sverige rätt både i den första och andra industriella revolutionen. Mitt uppe i den tredje ser det hyggligt ut, samtidigt som det som krävs för framgång förändras snabbt.

Mänskligheten har genomlevt tre stora industriella revolutioner. Den första, inledd i England under sent 1700-tal, var en övergång från jordbruk och småhantverk i hemmet till fabriker, maskiner och ångkraft. Textilindustri, kol, järnvägar och mekaniserad produktion drev utvecklingen. Den kom till Sverige i mitten av 1800-talet.

Den andra industriella revolutionen drevs av elektriciteten, bensinmotorn, standardisering och löpande band och nådde Sverige runt sekelskiftet 1900. Under 1900-talet kunde allt fler produkter massproduceras i stor skala. Inget företag blev en tydligare symbol för denna epok än den amerikanska biltillverkaren Ford: billiga varor och hög produktivitet, vilket möjliggjorde att även arbetarna kunde köpa produkterna.

Vi är sedan 1990-talet inne i det som forskarna........

© Göteborgs-Posten