Om man varken bor i Örebro eller följer politikern Markus Allard på sociala medier är det lätt att missa Örebropartiets kometkarriär. Debatter från kommunfullmäktige blir sällan virala på nätet, men när han deltar kan de bli det. Snart kan Allard bli en angelägenhet för fler än örebroarna.

En mätning beställd av Nerikes Allehanda visar att Örebropartiet får nästan en femtedel av väljarstödet i kommunvalet. I en annan mätning, utförd av Sentio, får partiet 28 procent av det lokala väljarstödet. Den bygger dock på en liten webrekryterad panel.

Örebropartiet ställer också upp i riksdagsvalet. Om partiet får 12 procent i Örebro län innebär det mandat i riksdagen. Det är inte ovanligt med starka lokalpartier, men steget in i riksdagen är något annat.

Lokalt driver Örebropartiet flera tydliga sakfrågor: minskad offentlig förvaltning, mer fokus på politiska kärnuppdrag och hård kostnadskontroll. Dessa prioriteringar påminner närmast om Elon Musks försök att genom Doge (Department of Government Efficiency) spara där det gick, med tillägget att Allard vill införa avgiftsfri förskola och parkering.

Samtidigt saknar partiet en enskild huvudfråga. Det politiska programmet drivs inte av en sakfråga utan av ett sätt att förhålla sig till politiken som hantverk och till dess roll i samhället.

Oavsett om Örebropartiet kommer in i riksdagen säger dess popularitet och Allards ideologiska profil något väsentligt om politikens förändring i Sverige.. På ytan framstår partiet, trots hans bakgrund inom Vänsterpartiet, som ett populistiskt högerparti.

Den bilden kompliceras när man lyssnar på de senaste intervjuerna med honom, genomförda av frilansjournalisten Malin Ekman respektive Dagens Nyheter. Allard vill skapa en "svensk klassmedveten populism" och den ambitionen finns det uppenbarligen en viss marknad för.

Han beskriver sig som marxist men säger sig........

© Göteborgs-Posten