Under 1600-talet utvanns i Falu koppargruva två tredjedelar av all koppar i världen. Sveriges stormaktstid grundade sig i hög grad på att Sverige inom rikets gränser hade tillgång till viktiga metaller, varav järnet förstås är det mest kända.

Skogen, malmen, jordbruket och fisket var fundamenten i den svenska ekonomin, liksom de miljoner svenskar som under långa arbetsdagar, ofta med livet som insats, arbetade inom dessa näringar.

Under sent 1800-tal och hela 1900-talet växte den moderna mekaniserade industrin fram och minskade andelen av befolkningen som arbetade inom de naturnära sektorerna drastiskt. Den förändrade ekonomin förmådde utvinna mer ur naturen med färre arbetare och nå produktivitetsnivåer som man bara kunde drömma om före 1800-talet.

På bara några få generationer flyttade en majoritet av svenskarna till större orter och städer, där de fann arbete inom industrin eller den framväxande tjänstesektorn.

Men det var egentligen först under 1970-talet som det började växa fram en medvetenhet om faran med ohållbara utsläpp och den skada som hade åsamkats våra ekosystem.

Den här medvetenheten var ett framsteg, men den var också sprungen ur det välstånd som exploateringen av naturen skapat. När brukandet av naturen inte var en existentiell fråga för en majoritet av svenskarna fanns utrymme för att värna den.

Vi fick det fantastiska privilegiet att i Sverige kunna ta miljömässig hänsyn, eftersom våra grundläggande mänskliga behov, såsom mat, tak över huvudet och trygghet, var säkerställda.........

© Göteborgs-Posten