Efter en ledig dag på den spanska solkusten och det utan större mängder regn väntar träning för landslaget under onsdagen. Nu ska de 23 uttagna spelarna fortsätta att nöta in landslagets spelsätt som förhoppningsvis ska ta Sverige till VM 2026 i Nordamerika efter höstens kvalspel.

Ingen har missat att Sveriges spelidé är en revolution jämfört med tidigare. Landslaget ska stå högt och försvara samt pressa motståndarna för att vinna bollen. De gånger man har bollen gäller det att gå snabbt framåt för att de offensiva spelarna ska kunna söka målchanser och avslut. Från riskminimering till riskmaximering och full fart framåt snarare än håll tätt bakåt.

Även när det handlar om landslagets spelartrupp är det ett rejält skifte i omsättning och kontinuitet. Under det första årets fem samlingar under Jon Dahl Tomasson var det 39 spelare som deltog och över 30 spelare fick speltid i de tio matcherna. I de sex tävlingsmatcherna i Nations League i höstas var det nästan 30 spelare som antingen startade matcherna eller fick hoppa in i laget.

Annat var det under Janne Anderssons första fem år som förbundskapten. Man kunde plocka ut både trupp och startelva i sömnen och skiftena var få och skedde långsamt. Efter EM 2021 när en del av landslagets stomme lämnade blev det större rotation, men knappast som under efterträdaren Jon Dahl Tomassons ledning.

Man kan hävda att det beror på att Andersson hade färre val eller att det var givet vilka som skulle spela, men jag hävdar att Sveriges två senaste förbundskaptener bygger lag på olika sätt. Jon Dahl Tomasson har inventerat under sitt första år, men även i tävlingsmatcherna har det kommit in spelare som ingen trott på och på ett sätt som aldrig skett under Janne Andersson.

Under ett år av JDT har vi gång på gång blivit överraskade av förbundskaptenens uttagningar. Exempelvis hade nog en del trott på Mattias Svanberg, Emil Forsberg, Jens Cajuste, Ludvig Augustinsson........

© fotbollskanalen