För en månad sedan fick han Fifas nyinstiftade fredspris.
Därefter har Donald Trump gått på offensiven. Venezuela. Colombia. Mexiko. Grönland. Och Danmark. Alla har på olika sätt fått känna av tryck från sommarens VM-värd.

Om fem månader är det avspark i VM i fotboll. Första matchen går förvisso i Mexiko City men huvuddelen av mästerskapet går i USA (78 av 104 matcher) även om man delar VM med Mexiko och Kanada. Det vore fel att inte påpeka det ansträngda läget som följer USA och dess utrikespolitik även om vi knappt hör ett ljud från förbund, spelare eller ledare.

Det är fascinerande att ingen är kritisk eller ifrågasättande. Lite som EU eller svenska politiker är gentemot Trump. Det enda jag sett från sportens horisont är att några NBA-tränare varit stenhårda mot Trump och de federala myndigheterna efter händelsen där en kvinna sköts till döds av en ICE-agent (USA:s migrationsmyndighet) i Minneapolis.

Uttalandena om att USA vill ha Grönland av Danmark har tryckt upp problematiken internationellt. Bara för att man påpekar att USA knappast följer världens försök till en regelbaserad världsordning betyder inte det att man står bakom Venezuelas numera fängslade diktator Nicolás Maduro.

Å andra sidan var president Donald Trump tydlig i en intervju med New York Times där han talade om att bara hans moral stoppar honom och att han inte behöver internationell rätt. Dessutom lämnade USA 66 internationella organisationer häromdagen. Skälet är att de inte gynnar landet.

Och ni har alla säkert följt turerna kring hur Trump uttryckt sig gentemot Colombia, Mexiko och Kuba efter attacken mot Venezuela där man hämtade Maduro plus fru och vill ha del av landets olja. Tidigare under sin mandatperiod har presidenten öppnat för att Kanada ska bli den 51:a delstaten.

Allt ovan kommer från mannen som 5 december fick Fifas nyinstiftade fredspris. Där Mexiko är medarrangör, Colombia är klart för VM (spelar match i Miami) och Danmark kan kvala in till VM via playoff. Det är svårt att inte sätta ljuset på det som sker i Vita huset och dra ut linjerna till ett mästerskap som ska förena världen med start 11 juni.

Många inom idrottens värld hoppades på ett lugnare politiskt decennium efter 2022 som inte bara innehöll OS i Peking, fotbolls-VM i Qatar utan även en ovälkommen rysk invasion av Ukraina. Planerna var ju att OS, EM och VM enbart skulle gå i demokratier efter det året och i tio år framåt.

Verkligheten blev något helt annat, men det är som om idrottens stora organisationer gjort allt för att distansera sig från känsligheter kring politik, krig och offer. Se bara hur alla försökt hålla avståndet till tragedierna mellan Israel och Palestina, som pågått länge, men trappades upp på nytt efter 7 oktober 2023.

Varje gång man skriver om ovan tragiska konflikt får man höra att man har fel. Av egentligen bägge sidor. Klart att det inte finns en rak koppling till idrotten, men det går att förstå hur många i världen undrar kring att Israels handlingar i Gaza och även Västbanken inte leder till några sanktioner i idrottens värld.

När Ryssland angrep Ukraina i slutet av februari 2022 agerade Uefa snabbt men Fifa ville helst inte kasta ut landet. De som minns kommer ihåg att Sverige kunde få möta ryssarna i VM-playoff, men när Internationella olympiska kommittén satte stopp för Ryssland fick Fifa och andra följa efter.

Snart fyra år senare börjar det luckras upp. Det är tal om ryska ungdomslag i Fifas turneringar för U15. En del ska kunna tävla i OS om det inte är under rysk flagg och man inte kan kopplas till stöd för kriget. Ingen säger något om USA som inte bara har VM i sommar utan även sommar-OS i Los Angeles 2028.

Under åren fram till 2022 blev det ett stort fokus på Qatar. Det lilla emiratet som använde sina enorma resurser att köpa fotbolls-VM och där en rovdrift på migrantarbetare var en grund till mästerskapets genomförande. Många i arabvärlden upplevde att det blev en orättvis balans i kritiken och även en del inom fotbollen som var kritiska ångrade sig efteråt då det tagit fokus från sporten.

Klart att VM i USA, Kanada och Mexiko blivit något annat än vad många trodde. Mycket beroende på Donald Trumps administration. Det minsta man kunde efterlysa är att några klev fram från idrottens värld och var kritiska, men jag fattar att rädslan är för stor. Ingen vill stå för något som riskerar att slå tillbaka.

Bojkott funkar inte om man inte får alla att ställa upp och det kommer inte ske i en alltmer fragmentiserad värld. Nej, vi kan inte ställa krav på att idrottare ska ha färdiga svar, men de får leva med att de får frågor om mästerskap, tävlingar och tillvaron när det handlar om att det går i länder som utmanar omvärlden på olika sätt.

Fast i grunden är det en fråga för idrottens ledare. I Sverige och internationellt. Svensk idrott har med få undantag visat att man är feg, försiktig eller pragmatisk. Ni får själv välja ord på hur ni ser på sättet att förhålla sig till omvärlden och politiken som trycker sig in vare sig man vill eller inte.

I dagsläget har få ledare i Sverige eller internationellt några bra svar och det är därför det är väldigt tyst. Alla vill bara att hjulen ska rulla på och låtsas helst som om det är inget som sker kring attacker, hot och annat som följt i spåren av Fifas fredspristagare knappa ett år vid makten.

Tyvärr är det likadant med de flesta politiska ledare. USA:s enorma makt gör att man böjer sig trots att många anser att det som sker är fel. Det har varit ganska återhållsamt kring Trump-utspelen om Grönland. Jag undrar hur det låtit om Vladimir Putin sagt att Ryssland behöver Grönland för sin nationella säkerhet.

Fifa har till skillnad från de flesta organisationer bekänt färg. Man går ”all in” på Donald Trump och Fifa-basen har haft klippkort till Vita huset. Bara det snabbt instiftade fredspriset (där Trumps medhjälpare fick in kravet att själva........

© fotbollskanalen