Lundh: Trots baksidor så ska fotbollen vara tacksam för engagemanget

En felaktigt bortdömd derby-kvittering. En VM-trupp som delade fotbollsintresserade. Och supportrar som upplever att just deras klubb är förfördelad.Engagemanget kring fotboll har baksidor – men fotbollen ska vara tacksam.

Stefan Johannesson gästar Bollklubben

Förbundskapten Graham Potter var i samband med uttagningen av VM-truppen öppen om att debatterna, åsikterna och engagemanget hör till fotbollen. Någon dag senare verkade han en aning trött på att prata om individer och att kritiken fick det att framstå som om han inte jobbat som tränare tidigare.

Under min krönika har jag publicerat en del av mejlen som jag nåtts av efter tisdagens uttagning. Man kan lugnt säga att det är spretigt bland reaktionerna och det är allt från rena konspirationsteorier till sågningar och hyllningar av Potter. De 26 uttagna och ett gäng ratade spelare väckte reaktioner och det långt utanför min mejlkorg.

Klart att det går att förstå Potters trötthet på samma frågor under tisdagen och onsdagen, men han och fotbollsförbundet är förhoppningsvis nog smarta att inse värdet. Hur kul hade det varit om ingen tyckte något? Jag förstår att man vill slippa baksidorna och att det leder till större restriktivitet, men om ingen reagerade på vad man gjorde hade det varit värre. Vilket är verkligheten för många sporter.

Jag kommer från en handbollsstad i form och Lund och när jag föreläste i samband med handbolls-EM i januari lyfte jag fram värdet av Aftonbladets Johan Flinck. Jag vet givetvis att alla inte gillar hans frågor, granskningar och journalistik, men att han bevakar sporten och ser till att den får utrymme i Sveriges största tidning borde uppskattas av handbollen som annars knappt syns.

Fotbollen har verkligen inte det problemet, men ändå ska man inte ta det för givet i ett förändrat mediaklimat. Det är bara 18 månader sedan Sveriges herrar spelade träningsmatch (förvisso mot Luxemburg) men svensk morgonpress saknade helt representation när Tidningarnas Telegrambyrå inte åkte på matchen. Morgontidningarna har nästan helt slut att skicka reportrar om det inte är direkta avgöranden.

Visst dyker det upp nya aktörer som skildrar fotbollen och rider på dess popularitet som traditionella medier gjort under decennier. Ändå är det flyktigare och rörligare i dag. Sportens företrädare måste inse att jobbiga frågor, granskningar och åsikter hänger ihop med att folk bryr sig. Precis som det gör att nya format, sociala medier och annat söker sig till fotbollen för att vara en del av den.

Allsvenskan har ett starkt publikdrag och det kanske håller i sig, men om man kollar i backspegeln är det inte givet att utvecklingen går fortsatt uppåt. Det var nog få som trodde att man skulle tappa så som man gjorde från 1950-talets galna siffror till 1990-talets svaga snitt på 4-5 000 per match. Nu är svensk fotboll åter på 50-talets publiknivåer, men inget är givet och det har svängt under 2000-talen med 6 500 som minst och nästan 11 000 som mest.

Det är många som bryr sig om allsvenskan för herrar. Tyvärr inte alls på samma sätt för allsvenskan för damer. Hur får man damernas högsta serie att ta kliv? Ja, inte är det lätt i ett sportutbud som är monumentalt och där det tar decennier att skapa nya beteenden och intressen. Inget lätt uppdrag i en tid när omvärlden rusar ifrån och de tänkbara åskådarna även slits mellan annat som pockar på intresse som sociala medier.

En annan sak som i veckan visade på att engagemanget är stort kring herrarnas allsvenska är derbyt i Stockholm. Inte bara för långt över 40 000 på läktarna och att Djurgården äntligen (sett ur supportrarnas ögon) vann på ett övertygande sätt mot AIK. Man jagade bort derbyspöket en aning i varje fall, men det blev också debatt, diskussioner och hetta kring domarteamets insatser i ett svårdömt derby.

Klart att man kan förstå att den assisterande domaren Mehmet Culum inte mår bra. Två grova missar i vår och där AIK:s felaktigt bortdömda 2-2 i derbyt mot Djurgården var det senaste. Stefan Johannesson, som är ansvarig för elitdomarna, pekade i Bollklubben på att domarteamet med Culum, Mohammed Al-Hakim, Fredrik Klyver och Erik Mattsson i andra halvlek missade en straff och ett gult kort (som lett till en utvisning) för AIK. Kanske som en kompensation för missen?

Alla misstag leder givetvis till reaktioner och det finns tyvärr sorgliga baksidor i form av hot och hat. Alla klarar inte av att ha känslorna under kontroll när något går emot favoritlaget och med sociala medier är det väldigt lätt att nå ut. Det gör att det tyvärr också går för långt, då en del idioter inte kan stoppa sig själva och det får domare, spelare, ledare och många andra känna av.

Ändå är det givetvis bättre för fotbollen att den väcker känslor och att många bryr sig än alternativet att det bara är ett fåtal som följer och reagerar. Det är tacksamt för allsvenskan för herrar att det finns ett sådant drag. Det skapar bättre förutsättningar och genererar mycket till fotbollen som är av godo, även om priset för individer kan vara högt.

Hur man ska komma åt dårarna? Det är inte lätt när techjättarna som står bakom de olika plattformarna knappast gör något som skadar deras affärer. Oavsett om det handlar om bluffannonser, bedrägerier eller hat och hot som får frodas under yttrandefrihetens fana. Det är givetvis illa att Meta, X, Google och andra bara ser till affären och vinsterna.

Lägg till det att det inte bara är techplattformar som gör att hoten och hatet når fram när en del supportrar vill det. Att jobba i en förening eller spela för den har givetvis en rad ljuspunkter och ger mycket, men det måste också vara oerhört frustrerande när man ska ta del av allt brus runt om kring. Att vara tillgänglig och bli ifrågasatt när man troligen bara gör sitt allra bästa.

Nej, det är inte alltid kul och okej, men alternativet är värre. Att ingen skulle engagera sig i vad som sker på planen, i föreningen eller i styrelsen. Givetvis kan jag förstå att man får bita ihop och knyta näven i fickan mer än en gång, men man måste försöka känna tacksamhet. Utan det engagemanget hade fotbollen inte varit samma sak, men det är förståeligt om man känner att man håller på att bli galen med jämna mellanrum.

Det gäller för alla involverade i fotbollen att njuta vid framgångarna. För de är tyvärr ganska ofta snabbt bortglömda och sedan följer trycket, ifrågasättandet och åsikterna igen. Å andra sidan hade det varit förbannat tråkigt och inte alls lika lockande utan att det brann av åsikter, tankar och engagemang kring jobbet man gör. Det är bara att tacka och ta emot samt bita ihop med ett leende utåt tills topplocket går.

Helgens måsteSkriva vårens sista helgkrönika, som är den här, då det blir mest VM därefter. Packa för några dagars ledigt. Koll på lördagens skotska drama där Celtic och Hearts gör upp om ligatiteln i sista omgången. Extra laddat efter en ifrågasatt straff som Celtic fick. Något som gjorde att domaren fick ha polisbeskydd för sig och sin familj. Det skotska fotbollsförbundet var stenhårt i en skrivelse och tog upp det orimliga i att domarnas barn behövde skydd i skolan. Även ha koll på Hammarby-Malmö och Västerås-AIK.

Helgens avståIshockey-VM. Det fanns verkligen en tid när jag inte missade en match med Tre Kronor, men det var en annan tid med ett minst sagt begränsat utbud av sport på tv. Svårt att förstå lockelsen av det som dragit i gång i Schweiz i helgen, men den kanske finns där.

Veckans träffbild på Potters VM-truppInför Graham Potters uttagning skrev jag om den trupp jag tyckte att förbundskaptenens skulle ta ut.........

© fotbollskanalen