menu_open Columnists
We use cookies to provide some features and experiences in QOSHE

More information  .  Close

Första gången Potter har mer att förlora än att vinna

29 0
25.09.2026

Olof Lundh:Första gången Potter har mer att förlora än att vinna

Graham Potter tog över herrlandslaget när det slagit i botten.Han hade allt att vinna.Annat när han börjar en längre process med sikte på EM - och med högre förväntningar.

Tänk att VM 1994 fortfarande är ett nationellt trauma för Rumänien. Det som är del av en svensk fotbollsaga i USA med dramatik, straffar och galen eufori är för rumänerna en stor ångest. Därför förvånande det inte att Graham Potter fick frågan av en rumänsk journalist om han skulle visa bilder från matchen inför Sverige-Rumänien.

Nations League-premiären väntar fredag kväll på nationalarenan och på andra sidan står ett Rumänien som haft förtvivlat svårt att göra avtryck internationellt sedan EM-kvartsfinalen 2000. Inget VM-deltagande efter 1998 men några EM på 2000-talet där åttondelen 2024 är bäst efter kvartsfinalen i EM 2000. Det är därför förlusten mot Sverige 1994 fortfarande svider.

Förre storspelaren Gheorghe Hagi är återigen förbundskapten och han är en av elva tränare som lett landslaget under 2000-talet men där det varit hela 14 olika skiften och några har fått flera chanser. Bristen på kontinuitet har varit talande och det har givetvis präglat en del av den rumänska landslagsfotbollens problem.

Sveriges herrar årgång 2026 har också återvänt efter ett VM-äventyr i USA, men det var inte lika framgångsrikt som det Tommy Svensson & Co genomförde för 32 år sedan. Å andra sidan var nog en majoritet av svenskarna nöjda med att Sverige ens var med i VM och överlevde gruppspelet där Frankrikes kvalitet blev för svår även om Sverige var med bra i matchen de första 20 minuterna.

Efter stora mästerskap sker ofta någon form av generationsväxling. Det kan ibland vara svårt att starta om. Ta bara att Tommy Svenssons landslag efter EM-semifinal och VM-brons missade både EM 1996 och VM 1998 innan förbundskapten Svensson lämnade över ansvaret. Janne Andersson hade två bra mästerskap och sedan några tunga år.

Skillnaden för Graham Potter är att han kastades in i ett uppdrag efter att fotbollsförbundet tagit det historiska beslutet att sparka en förbundskapten (Jon Dahl Tomasson). Potter fick en VM-kvalsamling på sig innan det var skarpt läge med playoff där man behövde vinna bägge matcherna, vilket man klarade.

Inför VM var det två träningsmatcher men också mycket praktiskt då Sverige kvalat in till VM blott några månader före mästerskapet. Potter satsade främst på att skapa en stark grupp och ett enkelt men defensivt inriktat lag där han hoppades på några av de offensivt starka spelarna. Resultatet var klart godkänt.

Graham Potter hade inte så mycket att förlora när han tog över Sverige. Han var rejält vingklippt efter Chelsea och West Ham där han fick sparken tidigt. Det går att vända och vrida på hur mycket ansvar han hade och hur välfungerande klubbarna var, men oavsett var Potters värde dalande.

Det går att förstå att han blev lockad av en helt annan miljö och en möjlighet där det fanns uppsidor att hämta efter Jon Dahl Tomassons kamikaze-fotboll som sänkte både landslaget och förbundskapten. Alla insåg nog att om man var en aning mer försiktig kunde resultaten komma.

Efter en VM-sextondel är förväntningarna på Sverige högre. Särskilt i ett Nations League där det förvisso är relativt jämbördiga motståndare, men där Sveriges ambitioner är högre och Potter har en trupp med flera spelare på högre nivå än rivalerna och då inte minst i den främre delen av planen.

Även om alla som hälsar och hejar på Graham Potter i Sverige är glada över att han skapat ett lag och tagit landslaget till VM vill man ha mer. Det är knappast så att man kommer köpa för många förluster och strid om att ens hänga kvar i Nations Leagues B-division. Stödet kan svänga mycket snabbt.

Kanske är det känslan av att Graham Potter faktiskt har något att förlora i Nations League som gjorde att han inledde samlingen med taggarna utåt? Att han gått från att ha allt att vinna i ett playoff och ett VM till att plötsligt måste utveckla spelet och där han givetvis kan se de försvarsmässiga bristerna som funnits i många år nu.

Svensk fotboll behöver mer framgångar för landslagen. Det handlar om symboliken, kraften i att samla landet lika mycket som de eventuella prispengarna. Det är oerhört viktigt att Sveriges damer tar sig till VM och det väntar playoff senare i höst.

Av samma skäl behöver Graham Potter se till att Sverige i Nations League inte bara visar framsteg som bibehåller entusiasmen kring landslaget utan även visar resultat och skaffar sig en lättare väg till EM 2028 via bättre seedning inför EM-kvalets lottning i höst.

Det är på flera sätt mer krav på en förbundskapten som har kontrakt över 2030 och behöver jobba mer långsiktigt. Om Sverige hade missat VM hade det varit lätt att skylla på vad som föregått VM-playoff, men här behöver Potter staka ut längre linjer med sikte på både EM och VM. Första tecknet får vi mot Rumänien och jag ser fram emot att följa matchen för att se vart landslaget är på väg.

Helgens måsteSverige-Rumänien fredag. Bokmässan i Göteborg lördag-söndag där jag ska prata om min bok Allt eller inget - Berättelsen om revolutionen som höll på att knäcka svensk fotboll. Gästar bland annat Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och en del andra montrar för samtal. Annars finns jag mestadels av tiden i Bonniers-montern för att prata om boken.

Helgens avståSyndigt leverne. Igen.

Veckans SvFF-ångestMitt under VM i somras gick Dagens Industris Torbjörn Isacson igenom Fabeges bokslut. Det var ingen munter läsning om man är ansvarig på fotbollsförbundet. Fabege är fastighetsbolaget som länge ägdes av nu bortgångne Erik Paulsson som stöttade svensk fotboll när man skulle bygga nationalarenan (och gjorde en del bra affärer själva) parallellt med att Peab som ägs av Eriks bror Mats Paulsson byggde arenan och mycket i Arenastaden i Solna. Numera är den norskcypriotiske miljardären John Fredriksen störste ägare i Fabege vilket lär komplicera tillvaron för SvFF då man äger en tredjedel av arenan och Fabege äger två tredjedelar. Sedan invigningen av arenan 2012 har den ständigt gått med minus och det har gjorts en del olika rockader för att hjälpa SvFF som ganska snabbt brände pengarna man fått för att sälja Råsunda till Peab (som för övrigt var ensamt om att bli inbjudet att lägga ett bud på den gamla nationalarenan). Jag var själv på det årsmöte 2017 där tidigare generalsekreteraren Sune Hellströmer som blivit förbundets man i arenafrågor sa att Fabege lovat att ta en stor del av förlusterna så att det inte slår mot förbundet. Dessutom påstod Hellströmer att det inte fanns någon begränsning i tid. Fabeges dåvarande vd var inte fullt lika utsvävande som Hellströmer. Klart är att förbundet är i........

© fotbollskanalen