Mindre risk för chockränta på grund av kriget
Mindre risk för chockränta på grund av kriget
Reporter och ekonomikommentator
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Uppdaterad 11.48 | Publicerad 11.40
Inflationen i Sverige är låg och om det inte vore för kriget i Iran borde räntan sänkas.
Det minskar risken för att Riksbanken blir stressad och fattar dåliga beslut framöver.
Hur mycket dyrare har det blivit i Sverige? Det är den enkla fråga som inflationsstatistik är till för att ge svar på. Så enkelt är det dock inte.
Tvärtom har det här med inflation utvecklats till något av ett ormbo i Sverige med olika siffror och mått som blandas hit och dit och som kan göra vem som helst förvirrad.
På tisdagen var det dags igen.
Statistikmyndigheten SCB presenterade sitt så kallade snabb-KPI. Det är preliminära siffror, som kan ändras i efterhand och som presenteras utan underlag, med andra ord går det inte att se vad som egentligen har hänt.
De riktiga siffrorna kommer om en vecka. Det går att ifrågasätta hur stor värdet egentligen är av denna snabbrapport för otåliga SÖP-are (statistiskt överintresserade personer).
Okej, men vad visar då siffrorna? En massa olika saker. Inflationen, alltså hur mycket priserna stiger i årstakt, var 0,6 procent i mars. Nej, förresten 1,6 procent. Nej, vänta här står det 1,1 procent.
Vi pratar förstås om de olika mått som SCB använder. Vi har KPI (konsumentprisindex), sedan KPIF (konsumentprisindex med fast ränta) vilket är KPI fast man låtsas som att räntan legat still och så KPIF-XE där kostnader för energi dras bort.
Det är därför medier på samma gång kan ha rubriker som ”inflationen sjunker och stiger”.
KPI ökade från 0,5 procent i februari till 0,6 i mars medan KPIF sjönk från 1,7 procent till 1,6 procent i mars och KPIF-XE minskade från 1,4 procent till 1,1 procent.
De här olika sätten att förpacka samma verklighet skapar för de allra flesta människor mest distraktion.
En viktig orsak till detta är att Riksbanken använder KPIF som sitt officiella mål när de sätter sin ränta.
Det är bekvämt eftersom det tar bort effekten av den egna räntepolitiken och fokuserar på det något luddiga begreppet ”underliggande inflation”.
Det där är ingen självklarhet. Europiska Centralbanken, Bank of England och Norges Bank är tre exempel på centralbanker med mål som mer liknar KPI.
KPI är det mest relevanta måttet för vanliga konsumenter eftersom det visar den verkliga prisutvecklingen.
Därmed inte sagt att KPI är perfekt, långt därifrån.
Till exempel räknas förbättrad kvalitet på till exempel mobiltelefoner som sjunkande priser i KPI även om beloppet i butiken är detsamma eller högre.
Där sticker Sverige ut vilket en del menar har gjort att inflationen underskattats.
Om bostadspriserna stiger räknas det inte heller in i inflationen, vilket är lite märkligt.
Kort sagt – inflation är ett fenomen som påverkar för många och är för viktigt för att det ska råda förvirring och osäkerhet. Något borde göras åt saken. Och Riksbankens borde vara tydligare med att alla inflationsmått är ganska grova uppskattningar och att några tiondelar hit eller dit inte gör så stor skillnad.
Dagens statistikskörd då? Jo, den visade alltså inflationen är låg i Sverige, både mätt som KPI och KPIF. Det är den lägsta prisökningstakten på fem år (kom ihåg att sjunkande inflation tyvärr inte betyder att det blir billigare, bara att det blir dyrare fast i ett lite långsammare tempo).
En stor fet asterisk måste förstås tillföras siffrorna eftersom det är uppenbart att effekterna från kriget i Iran inte slagit igenom än, vilket bara är en tidsfråga.
En tumregel som brukar användas är att en uppgång med oljepriset på 5 dollar per fat innebär 0,1 procentenheter högre KPI. Eftersom oljepriset hittills stigit med cirka 40 dollar kommer inflationen oundvikligen att stiga.
Om kriget fortsätter finns det experter som spår ett oljepris på 200 dollar per fat eller mer men då uppstår sannolikt även andra problem som att ekonomin tvärbromsar.
De siffrorna visar att svensk ekonomi egentligen behöver mer hjälp i form av lägre ränta.
Det talar förhoppningsvis för att Riksbanken avstår från att höja räntan som svar på kriget, åtminstone den närmaste tiden. Alldeles oavsett om inflationen drar iväg något.
Det vore klokt. Om läget inte förbättras står vi inför en historisk energichock. En räntechock ovanpå det är mer än vad vår ekonomi klarar av.
