Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Halsband, armband, örhängen, scarfar, klockor, slipsar, väskor. Världsliga saker. Verkligen inte livsnödvändiga. Ändå ofta så kännetecknande för en människa.

”Armband är bra att ha/Men dom kan ju gå av/Det glittrar och det glittrar/Men dom kan ju gå av”, sjunger Lisa Nilsson i en sång som inte längre spelas på radio.

Halsband är bra att ha, men de kan ju gå av.

Mina armband ligger oanvända i en byrålåda, men jag har minnen av hur förtvivlad jag som barn blev när ett halsband gick av.

Jag hade ett litet guldhjärta i en kedja och ett smycke format som en stövel. Det hände sig att jag trött efter ett kalas eller en julfest drog av mig tröjan utan att komma ihåg halsbandet, och ritsch gick kedjan av och hjärtat flög in under någon möbel.

I tonåren fick jag ett hängsmycke med en rund klocka infattad i emalj. Det bar jag i många år upp i vuxen ålder, så pass ofta att kolleger och bekanta började förknippa mig med klockan runt........

© Åbo Underrättelser