Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

När jag kommit till stigens ände, där vandringsleden övergår till att följa en grusväg, vänder jag om och går tillbaka. Unga björkar kantar den vindlande stigen och leder mig fram längs kustlinjen.

Några hundra meter längre fram girar leden starkt höger och över en väg. Hunden vill gå till vänster, men jag tror vi korsade vägen när vi gick åt andra hållet alldeles nyss.

Jo, det visar sig vara rätt. En brant stigning leder mig upp till ett gammalt ryskt fäste i skogen och vi försöker navigera rätt fast vi nu går stigen baklänges. Oftast är hunden till stor hjälp, men doftspår kan leda oss på villovägar.

Där jag går tänker jag på att stigen inte alls ter sig likadan som för en halvtimme sedan. Då när jag gick den andra vägen. Skogen till höger är mörkare, stigningen över berget brantare och det är lättare att hitta en omväg som tar mig förbi små våtmarker.

Att gå en stig........

© Åbo Underrättelser