Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Jag har försökt meditera tidigare. På kvällarna blev man indoktrinerad med någon död gurus filosofier – som inte fick ifrågasättas. Mitt sinne var vidöppet, som en oskriven bok.

Jag försökte delta i en veckolång meditationsretreat för några år sedan. Telefoner, nycklar, pengar och sånt togs om hand och låstes in i ett skåp. Det kändes genast ganska hard core. Jag var ivrig att sätta igång.

Vi bodde i en röd barack ute på svenska landsbygden. Små rum med våningssängar. Förbjudet att tala. Men innan vi började tiga, pratade vi lite.

En rumskompis var där för att flickvännen deltagit, och genomgått någon sorts metamorfos. Hon hade slutat dricka vin, steg upp tidigt, mediterade, och hade många nya åsikter.

En annan ville bli lika cool som sin mediterande kollega, och kunna hålla sig lugn i alla situationer trots stress och press.

Hur jag än satt och andades i mitt inre mörker, kom jag ingen vart.

Själv hade jag länge varit nyfiken på att djupdyka i meditation, eftersom jag........

© Åbo Underrättelser