|
Johan LindqvistGöteborgs-Posten |
Vansinne att betala hundratals kronor extra för en fast track till merch-försäljningen.
En triumf – hon är uppenbarligen på en mycket bättre plats än för två år sedan.
Deppigt att Brandsta-Glenn väljer att sjunga på dansbandsdialekt.
”Så mycket bättre” var en glädjedödare - vi listar låtar som gör covers kul igen.
Felicia bevisade att hon är mycket bättre än Fröken Snusk – hon och Perrelli skulle bli perfekta realitystjärnor.
Det är väl inte rimligt att en mänsklig hand kan vara såhär slapp?
✔︎ Cleo ✔︎ Amanda Bergman ✔︎ Molly Sandén ✔︎ Johanna Söderberg.
Victor Malms attack på "poptimismen" är samma gamla trötta mainsplaining som vanligt.
GP sätter fyrbetyg på Tuva, Nicolina och Love inför avgörandet.
I konflikten kring Israel i Eurovision har SVT konsekvent valt att bara flyta med.
SVT fäller sina Mello-artister likt ett lejon dräper antiloper.
Vill ha tysta Mello-artister tömda på allt som inte ryms inom tre minuters tävlingsbidrag,
Varför göra två kvällar på Ullevi när man kan göra tio på Wembley?
Detta är ett perfekt läge att ge Polarpriset en rejäl omstart.
Hårdrockspubliken är stor, glad, engagerad, sammansvetsad och kunnig.
Att de uppenbarligen inte lyssnat på musiken är det minsta, om än något pinsamma, problemet.
Black Sabbath-legendaren tog avsked med en sista bländande svart show.
Hellström lattjar arenarockkonsert på ett sätt som ingen annan kan eller vågar.
Befriande hur Ulf Lundell bromsat ned sin kommunikation med omvärlden till flaskpost-frekvens.
Folk kan inte hantera en schlagerdemokrati så låt expertisen ta över.
Julien Baker & Torres vrider musiken i en ny och angelägen riktning.
Stämningen mjukt grabbig och genuint familjär när ”When we were kings” avslutade på Lorensbergsteatern.
Just den här sommaren tycks vi få en perfekt kurerad musikfestival.
Varken amerikanska miljardärer eller fullvuxna indiekids kommer undan.
Flärd och eskapism eller en låt om eländet i världen – valet är enkelt.
Tomt poserande att påstå att man ska kasta ut all amerikansk kultur ur sitt liv.
Kvällens intro en tidsresa tillbaka till goa gubbars stad.
Moderater hjärta Mello - den är superfolklig, genomkommersialiserad och alltid glad.
Göttigt larmande låt från kungarikets bästa band.
Dylan-männen kvider och krampar inför ”A complete unknown”.