Hanna Lindberg: Den nya kontorskonservatismen är obegriplig
Jag hade en chef som ibland inte dök upp på jobbet.
Redan under anställningsintervjun berättade han om sin vana. Ibland behövde han gå ut i skogen och sitta på en stubbe en hel dag. Det handlade om miljöombyte, sa han. Han tänkte bäst där ute, särskilt när han skulle planera nästa nummer av medlemstidningen vi producerade.
Jag tänkte att det snarare sammanföll med fint vårväder. Eller möjligen något mästerskap på tv.
Det här var i början av 2010-talet, långt före pandemin. Långt innan hemmakontoret var ett begrepp. Den som hade fört home office på tal hade framstått som undanglidande och lat. Full närvaro på kontoret gällde. Punkt. Flexibla arbetstider innebar kvällsjobb och inget annat.
Men den här chefen var annorlunda. Nu i efterhand förstår........
