VM 2026 står för dörren och marknadsförs som ”104 Super Bowls på en månad”. Matcherna ska paketeras hårdare, pauser optimeras och publikupplevelsen bli större, dyrare och mer spektakulär än någonsin. Det är så det sägs i alla fall. 

Det är lätt att avfärda allt detta som ännu ett amerikanskt försök att göra show av världens största idrott. 

Men det missar den verkligt intressanta frågan. 

För VM 2026 handlar inte bara om att USA arrangerar världens största mästerskap. Det handlar om att amerikansk sportlogik på allvar håller på att förändra världens största sport. 

Fotbollen har länge levt på en annan idé än amerikansk idrott. I Europa, och inte minst i Sverige, har fotbollen vuxit ur lokalsamhällen, arbetarkvarter och generationsöverskridande identiteter. Klubbar har varit kulturella institutioner långt innan de blev globala varumärken. Supporterskap har handlat om tillhörighet och delaktighet snarare än att vara en mer passiv fotbollskonsument. 

Amerikansk idrott fungerar ofta annorlunda. 

Där är sporten i större utsträckning designad som underhållningsprodukt. Matcher är event. Publiken är kunder. Avbrotten är affärsmöjligheter. Arenorna är byggda för hospitality, sponsorer och premiumupplevelser lika mycket som för........

© Resumé