När jag hörde att Europas kanske mest inflytelserika tänkare, Jürgen Habermas, gått bort vid 96 års ålder i mars, blev jag djupt berörd. Inte bara förlorade Europa sin mest uthållige försvarare av demokratins innersta kärna – samtalet. Det var också en personlig förlust. Hans idéer har följt mig från min avhandling, genom min undervisning för blivande socialarbetare, till min forskning idag. Habermas idéer handlar om något så enkelt – och så svårt – som hur vi talar med varandra. Han kallar det kommunikativt handlande. 

Habermas var sociolog och filosof och tog sig an tidens stora frågor: Europas demokratiska framtid, fascismens tyranni, populismens polariserande konsekvenser, den globala migrationens utmaningar och flera andra ämnen. En gång gav han ut en samtalsbok med den dåvarande påven, fast han beskrev sig själv som religiöst ”tondöv”.

Oberoende av ämne återkom han alltid till samma kärna: att demokratin vilar på att människor möts som jämlikar. De sociala medierna har skapat ett samtalsklimat där vi ofta bara påstår något för att sedan dra oss undan, men i Habermas värld är varje samtal en möjlighet där vi kan pröva våra tankar, erfarenheter och argument medan vi försöker förstå varandra – inte bara vinna debatten.

Habermas idéer handlar om något så enkelt – och så svårt – som hur vi talar med varandra.

Habermas idéer handlar om något så enkelt – och så svårt – som hur vi talar med varandra.

Det som fångat mig hos Habermas är just denna insikt om samtalet som demokratins maskinrum.........

© NA