Det nya året har ju börjat väldigt bra med snöstormar och en ny krigsinvasion av den där fredsälskande presidenten i USA.

Jag världsfrånvänder mig inåt mot gamla minnen i stället. Som vanligt minns jag inte mycket av året som gick, däremot sådant som hände i det-var-bättre-förr-tiden.

Människor man råkat till exempel. Detta kan bli en lång-körar-serie, vem vet. I så fall börjar den nu:

Carl Falkman

Det var i december 1981, ett gammalt ståtligt sekelskifteshus i Stocksund. Brasan sprakade, vi åt oliver som vi plockade med små plastsvärd. I glasen på bordet serverades vi sherry från 1881. ”Hemförd af fregatten Vanadis”, stod det på flaskan.

Framför oss i den väl insuttna soffan satt en man som sett elefanterna dansa – med stövlarna på skulle man kunna tillägga.

Han hette Carl Falkman (far till sångaren Loa).

I en då nyutkommen bok, ”Spill inte på Göring!”, berättar han om sina äventyr hos den tyske mästerkrögaren Otto Horcher i Berlin på 1930-talet. Det var genom honom han träffade elefanterna: Göring, Himmler, von Papen, von Blomberg och självaste Führern. Carl Falkman kom in i världshistorien köksvägen.

Sämre gick det vid nästa middag då den olycklige svensken trodde att hans sista stund var kommen.

Hos........

© Göteborgs-Posten