Med arton mot tio OS-guld står det klart: Sverige blir spöade av Norge på världsscenen. Det är inte första gången heller. Inom litteraturen är vi sedan länge vana. Förutom några svenska uppstickare står vi handfallna mot den tunna kustremsan i väst med internationellt översatta jättar som Knausgård, Fosse, och Hjorth.

Ett borgerligt urval, ja, men det spelar roll vad den övre medelklassen – fortfarande någon sorts trendsättare – gillar.

Det eviga tillståndet som Skandinaviens lillebror gör något med landet. Det skapar ett dåligt självförtroende, och det sprider sig. Nu också till svensk film. Medan norska Joachim Trier väntas kamma hem en drös Oscarsstatyetter för den tokhyllade “Sentimental Value” bråkar svenskar om det var tillåtet av Jack Hildén att skriva text om trailern till "Doktor Glas” utan att också se filmen (21/2).

Deppigt, ja, men framför allt symptomatiskt

Deppigt, ja, men framför allt symptomatiskt

Jag ska inte ge mig in i den debatten, men trailern visar rätt klart att filmen har ungefär samma kvaliteter som plågat svensk film det senaste decenniet: en oinspirerad, kändistung och snyggt filmad produktion med det där stela, icke-naturalistiska skådespelet som sällan funkar på vita duken, en intrig som betonar skandal i stället för genuin dramatik.

”Ett smådesperat........

© Göteborgs-Posten