Idag avslutas Almedalsveckan. Ett arrangemang som ofta skälls för att bestå av ytliga rosémingel. Det kan man kan ha olika åsikter om. Men själva konceptet i sig, att människor med skilda politiska, religiösa och moraliska uppfattningar kan mötas, diskutera och argumentera under trevliga former på en liten geografiska plats under flera dagar, får sägas vara något mycket lovvärt. Man kan faktiskt fråga sig hur det är möjligt? Vi människor är ju biologiskt sett flockdjur, som likt andra flockdjur, instinktivt förhåller oss skeptiskt, eller till och med fientligt mot främlingar – framför allt då de inte delar våra politiska, religiösa och moraliska uppfattningar.

Det som gör oss människor unika som art är dock att vi lyckats samarbeta bortom den lilla gruppen av förtrogna och likasinnade och skapa större samhällen just genom att samarbeta även med dem vi inte känner så väl. Kort sagt människan är det enda djur som skapat civilisationer, om än inte det enda djur som skapat komplexa samhällen. Anledningarna till detta är många: handel och marknader brukar lyftas fram som en viktig orsak, likaså skriftspråket och den formella lagstiftningen. Men hur har människan från början lyckats arrangera dessa system och dessutom upprätthållit dem? En ganska negligerad men synnerligen intressant förklaring handlar om en viss drog som varit människans följeslagare åtminstone sedan jordbruksrevolutionen – vissa påstår till och med att den var upprinnelsen till jordbruksrevolutionen – och den har en central plats i Almedalen. Jag syftar förstås på........

© Göteborgs-Posten