Barn till folkhemmets styvbarn, antar jag att vi kallas. Alltså vi som växte upp och gjorde svinfula nyckelhållare på slöjden. Jag gjorde en med ”jultema”. Det var inte ens jul, jag tyckte bara att julen var peak estetik, antar jag?

Den är, tro mig, synnerligen gräslig. Grön med röda stjärnor som ramar in varje krok. Bara det att stjärnorna är vedervärdigt ditslafsade, det hela liknar snarast något som en blind och vänsterhänt hund har begått. Med röven.

I stället för att titta ner på stjärnorna hade jag nämligen blicken på en kille som dök upp med gnuggis-tribal på armen första dagen i skolan. Killen hade blicken på en enorm såg som vi inte fick röra. Eller, befarar jag, på en subba med plattångat hår som satt bakom sågen. Det bör föras till protokollet att hon hade väldigt slitna hårtoppar, jag vet inte om han såg det.

Det handlar om inredningskollektionen Konstrunda som ”lyfter vardagsföremål till konstverk”

Det handlar om inredningskollektionen Konstrunda som ”lyfter vardagsföremål till konstverk”

Hursomhelst fick mina föräldrar den där svinfula nyckelhållaren. Och tror ni inte att den hänger kvar så att jag måste stirra på den varje........

© Göteborgs-Posten