Kan en film bli lika bra som sin förlaga? Frågeställningen har alltid hovrat över filmmediet. Och är naturligtvis felställd.

Men i felet syns uppsåtet hos de lillgamla farbröder som ställer frågan. Jag har varit igenom diskussionen med svenska poeter, litteraturkritiker och författare. De kan inget om film – men kommer undan med att kokettera med det. Att som Jack Hildén, den senaste i raden, recensera film på basis av en trailer är ungefär lika begåvat som att kritisera romaner utifrån baksidestexter (”Två hunkar kan inte fronta ”Doktor Glas” 21/2).

Men när det kommer till film är normen fortfarande föreställningen att ”finkultur” är överlägsen populärkultur. Så vem bryr sig. Diskussionerna som följer blir därefter. Varken Ruben Östlunds Facebook-inlägg eller Helena Lindblads replik (DN 24/2) förde heller samtalet vidare – precis som Hildén påpekar var det onani till fanan (25/2).

Vill man nu applådera svensk film och samtidigt diskutera dess relation till romanen går det annars bra att påminna om stumfilmens guldålder – som präglades av just detta.

när........

© Göteborgs-Posten