Det är skolavslutningstider, gator och parker är fulla av studenter och barn som firar in det stundande sommarlovet. Även om vädret är grått går det inte att ta miste på lättheten i stegen hos många av de unga, de ska ut i livet och sommaren. Några ska åka på kollo, språkresa, andra på läger med något politiskt förbund.

På en studentmottagning överhör jag engagerade konversationer, några ungdomar som planerar en demonstration, en aktion som de ska söka tillstånd för. En annan ska åka på ett kollo där det behövs säkerhetspådrag. Jag tänker att det finns en kraft i att de inte låter sig stoppas utan kämpar för det som de tror på eller som är en del av identiteten.

Men en annan del av mig vill gripa in, säga åt dem att ta det lugnt, vara försiktiga. Stanna hemma, läsa en bok eller se en Netflixserie istället. Varifrån kommer den rösten? Är jag så gammal och rigid numera?

Det är den allra första romanen som skrivs om terrorattentatet på Utøya 2011, det som skakade........

© Göteborgs-Posten