Ökningen av diesel- och bensinpriserna i Sverige under mars månad är den snabbaste sedan pandemin och inledningen av kriget i Ukraina. Den 1 februari kostade en liter diesel 16,94. Två månader senare var priset uppe i 24,51.

Regeringen har därför beslutat att tillfälligt sänka skatten på bensin och diesel till EU:s minimumnivå mellan 1 maj och 30 september, samt för jordbruksdiesel fram till årsskiftet.

Förslaget innebär att energiskatten på bensin sänks med 82 öre per liter (ca 1 kr/liter inkl. moms) och med 31,9 öre per liter för diesel (ca 40 öre/liter inkl. moms). Men det är inte allt.

Får regeringen godkänt från EU-kommissionen (som godkänner statsstöd) kommer skatten att minska ytterligare, vilket kommer att kosta ungefär åtta miljarder.

Det blir inga jättebelopp vid pumpen. Både diesel och bensin kommer oavsett att vara dyrare under en period, men sänkningen mildrar påverkan på samhällsekonomin och privathushållen.

Det låter vid första anblick som både rimligt och snabbfotat. Även om kriget i Iran upphör finns det följdverkningar på oljemarknaden som kan dröja sig kvar i månader innan exporten från gulfstaterna återupptas.

Men ur ett strategiskt perspektiv är det här kanske det sämsta regeringen kan göra.

Olja är en råvara som är mycket känslig ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. En femtedel av världens olja och gas passerar genom Hormuzsundet, vilket ger Iran ett veto på oljemarknaden. De kan öppna eller stänga sundet hur de vill. Vågar man hoppas på att det som sker nu är en engångsföreteelse?

Det finns endast två sätt att runda Persiska viken: en pipeline till Röda havet över Saudiarabiens öknar samt en terminal på Förenade Arabemiratens östkust. Genom dessa kan maximalt 7 av de 20 miljoner fat som passerar Hormuzsundet skickas. Dessa två genvägar är dessutom enkla mål för kryssningsmissiler, drönare och sabotage.

Varje konflikt som involverar Iran får direkt konsekvenser för det globala olje- och gaspriset – den saken förändras inte bara för att det nu råder en tillfällig vapenvila.

Hade det högre oljepriset fått sitt fulla genomslag i priserna året ut, hade det blivit uppenbart att olja är en volatil vara som plötsligt kan bli väldigt dyr, och att det inte är långsiktigt hållbart att Sverige påverkas negativt så fort det blir konflikter i Mellanöstern.

Det här förändras inte för att vi temporärt sänker priserna – subventionen kan behöva upprepas, gång på gång. Nästa gång kanske prisökningen är mer långvarig och oljepriset ännu högre – hur mycket ska staten då kompensera, och hur länge?

Vi blir inte mindre beroende av oljepriserna genom den här skattesänkningen, snarare tvärtom: bilägare och ekonomin vänjer sig vid att staten träder in och dämpar en prischock – allt fortsätter som vanligt. Men allt är inte som vanligt i den globala ekonomin.

Att låta prisökningen få genomslag på marknaden skulle i stället framtvinga alternativa lösningar, stimulera elbilsbranschen och utbyggnaden av förnyelsebara energikällor samt utgöra ytterligare argument för kärnkraftsutbyggnad och energieffektivisering. Det skulle vara en smärtsam anpassning, men på sikt skulle Sverige både bli mer motståndskraftigt och mer ekonomiskt oberoende.

Genom att låta prisökningen få genomslag i den svenska ekonomin hade man låtit marknaden tala – olja är en instabil vara som håller kvar oss i ett osunt beroende av Mellanöstern.

Historiskt har de flesta länder agerat precis som Sverige gör, med subventioner och skattelättnader, med hopp om att priserna återgår till normalnivån. Men det finns undantag, och dessa kan vi lära av.

En av de mest framgångsrika omställningarna bort från oljeberoendet stod Frankrike för under 1970-talet. I samband med Yom Kippur-kriget 1973, då Israel anfölls av Egypten och Syrien, stängde de oljeproducerande OPEC-länderna i Mellanöstern exporten till stora delar av världen. En global energikris följde snabbt.

Den franske premiärministern Pierre Messmer sjösatte då Messmerplanen med orden ”I Frankrike har vi inte olja, men vi har idéer”. Frankrike skulle helt ställa om sin energipolitik, som dittills hade varit väldigt oljeberoende. Landet inledde en flera decennier lång utbyggnad av kärnkraften. Över 50 reaktorer byggdes, och i dag står kärnkraften för 70 procent av energiförsörjningen i landet.

Helt immun blir man förstås inte mot oljepriset så länge en stor del av jordbruket och fordonsflottan drivs av just diesel, men det går att minska utsattheten, vilket fransmännen lyckades med.

Vad den svenska regeringen gör är egentligen precis motsatsen till den franska 70-talsstrategin: Man gör en tillfällig lånefinansierad skattesänkning för att dämpa chocken från ett återkommande fenomen i stället för att bygga något långsiktigt hållbart som gör oss beredda på framtida ökningar av oljepriset.

LÄS MER: Därför styr oljan världen - och därför är det dåligt

LÄS MER: Oljeoberoende en av vår tids stora utmaningar

Ständigt blir vi varse hur känslig den globaliserade ekonomin är. Vare sig det har handlat om globala pandemier eller stora regionala krig så rubbas handeln och kapitalismen. Att vara alltför importberoende av kritiska varor och produkter är att avsäga sig möjligheten att påverka sitt eget öde. Vi kan inte isolera oss från den globala ekonomin, men vi kan göra en hel del för att dämpa chocken.

Vad regeringen nu gör är kortsiktigt och kan närmast misstänkas vara ett sorts valfläsk. Lite underligt är det också att en moderatledd regering sätter marknadens signaler ur spel genom att en direkt subvention. Det tyder inte direkt på några goda marknadsliberala instinkter.

Anmäl dig till Adams nyhetsbrev

Varje torsdag skickas ett nyhetsbrev ut med samtidsbetraktelser och analyser. Följ instruktionerna och anmäl dig här.

Ämnen i den här artikeln

Senaste nytt - Ledare

Susanna Birgersson: Sluta ge barnen digitalt socker hela tiden

Naomi Abramowicz: Politiken har bidragit till äldreomsorgens problem

Håkan Boström: Anne Rambergs sektstöd borde inte förvåna

Adam Cwejman: Storvinst på vanvård av barn i HVB-hem

© Göteborgs-Posten