Allsvenskans första tränarbyte är inte långt bort
Allsvenskans första tränarbyte är inte långt bort
Dubbelomgång - och domare
Förra veckan skrev jag om skador och effekterna av sådana i mindre rolig bemärkelse. Jag tänker vi börjar i andra änden nu - med en spelare som tagit sig tillbaka efter åratal av problem.
Filip Dagerstål. Varmt välkommen tillbaka till fotbollsplanen, Filip! Och jag hoppas att du blir kvitt dina problem. Det är en jäkligt duktig spelare som jag hoppas återigen får chansen att visa det.
Sedan min förra krönika har det hunnits spelas två omgångar. Så jag tänker att vi går in i vissa matcher men främst tittar på det stora hela. Några lag har kris - och några ser riktigt bra ut.
Vi kan börja med matchen som jag var på plats och gjorde:
Elfsborg-Djurgården - ett rån jag sällan skådat. Jag tycker fortfarande att Djurgården ser ut som ett topplag. Nio gånger av tio vinner de den matchen. Ett horribelt försvarsspel av Siltanen som skyddade sig med att hans kompis inte tyckte att det var straff. Hmm….
Solklar straff samtidigt, som det är smart av Holmén. Du kan hålla i tröjor lite diskret men man kan inte greppa tag i ett brottargrepp. Då får man helt enkelt skylla sig själv. Ramlar man på det också finns det inget annat för en domare att blåsa. Utan den straffen är jag helt övertygad att Djurgården hade vunnit komfortabelt. Så den får gå in på rutinkontot för unge Siltanen.
Elfsborg överpresterar poängmässigt och kommer sakta men säkert dala i tabellen. Kalmar tog sin första seger mot dem på ett rättvist sätt. KFF:s Charlie Rosenkvist ser för övrigt ut att få ett riktigt genombrott. Klassmålen avlöser varandra och att smälla in tre baljor första fem är starka papper för........
