Jag slukade den första säsongen av Sunderland 'Til I Die och styrkan fanns i att även om den delvis var beställd av klubbens ägare hade ingen kunnat ana vad som skulle ske. Klubben hade trillat ur Premier League 2017 och skulle bara studsa tillbaka och det skulle vara mest glädje.

I stället blev det fullständig misär när Sunderland inte hängde med i serien, sparkade managern, skapade negativa rubriker. När det blev svårare att få intervjuer med spelare och ledare var det närheten till supportrar men även till personalen på träningsanläggningen som gjorde att den satte sig.

Det har kommit fler säsonger av dokumentären och även om det fanns styrka i dem kring tvivelaktiga ägare och konstiga beslut var det inte riktigt samma styrka som premiärsäsongen. Fast det fanns något underliggande i serien som jag gissar att de flesta supportrar upplever. Där man undrar varför man håller på?

Svaret finns väl i det Sunderland upplever nu. Förra helgen vann laget mot Chelsea på Stamford Bridge. Inhopparen Chemsdine Talbi avgjorde på tilläggstid och det är häftigt att se klippen från supportrarna som firar målet på läktarna i en röra. Det är i de känslorna som man får svaret, även om det kan gå långt mellan gångerna.

Nykomlingen ligger fyra i Premier League och tar emot Everton på måndag. Räkna med ett utsålt Stadium of Light återigen. Det blir någonstans mellan 46 och 47........

© fotbollskanalen