Mina minnen från VM-sommaren 1974 finns där långt bak i huvudet. Rastlösheten när jag inte orkade sitta kvar hela tiden i 0-0 i match efter 0-0 match. Målkavalkaden mot Uruguay. Pappas ilska efter att Staffan Tapper fick se sin straff räddad av Jan Tomaszewski. Ralf Edströms otroliga volley mot Västtyskland. En femteplats i världen.

Mästerskapet i Västtyskland var väl jungfrusilen på sitt sätt, men jag var sju år och även om minnen har adderats i efterhand är VM 1978 ännu starkare. Sverige hade kvalat in till Argentina efter en sanslös kvalgrupp med bara Schweiz och Norge och fortfarande finns de politiska tongångarna kring VM i juntans regi kvar i bakhuvudet.

Om VM 1974 är en del brottstycken som hängt sig kvar missade jag inte en minut av VM i Argentina och mycket sitter kvar. VM 1978 var så mycket större för mig. Konfettin från läktarna. Sveriges sensationella start med 1-1 mot Brasilien (en tåfjutt av Thomas Sjöberg betydde 1-0) och sedan tunga förluster mot Österrike (Hans Krankl slog in en feldömd straff) och Spanien som betydde respass.

Mitt andra favoritlag Skottland åkte också ut i gruppspelet efter dramatik men det var ett imponerande Holland trots att man var utan Johan Cruyff, Argentinas köpta (?) segermatch mot Peru, Brasiliens 0-0 mot den sydamerikanska rivalen, Mario Kempes många mål och en hemmanation som fick jubla över VM-pokalen. Mellan tv-matcherna spelade vi mycket fotboll den sommaren.

I efterhand har jag förstått att det inte alls var givet att Sverige skulle spela VM, men som barn gör man inte alltid de analyserna. Snarare kändes det som en naturlag att Sverige kvalade in vilket man gjort till VM 1970, 1974 och 1978 och med tanke på att EM inte var mer än ett avslaget slutspel för fyra lag var det VM som regerade.

Naivt nog trodde jag det skulle rulla på även efter 1978, men det blev en lång väntan för svenska herrlandslaget. Ja, faktum är att hela 1980-talet gick utan att Sverige deltog i vare sig VM eller EM (som blev något att räkna med när man utökade till åtta lag 1984). Jag brukar lite elakt säga att förbundskapten Lars ”Laban” Arnesson sabbade min ungdom när han misslyckades gång på gång.

Tyvärr sätter sig även förluster och motgångar i minnet och fortfarande finns besvikelsen från när vi var på någon slags läger med skolan och jag fick följa Sveriges havererade VM-kval via radio och konstatera att både Skottland och Nordirland nådde VM 1982 i Spanien. Precis som att min födelsedag 1985 är den värsta jag upplevt. Svensk förlust mot Tjeckoslovakien på eftermiddagen följt av Västtyskland-Portugal 0-1 på kvällen och bommat Mexiko 1986.

Till slut var det Olle Nordin som bröt förbannelsen. Jag var själv på läktaren i polska Chorzow den 25 oktober 1989 och såg Sverige vinna med 2-0 tillsammans med en brokig skara supportrar. Vi var några hundra som stod på den enorma läktaren och firade Peter Larssons straff till 1-0 (Joakim Nilsson blev fälld) och Johnny Ekströms räd till........

© fotbollskanalen