Fredrik Hammar fick uppleva sin dröm i Hammarby när han som supporter tog steget ner från läktaren till planen, där han sedan växte ut till en kugge och blev en publikfavorit.

Men trots att han levde sin dröm om att spela för klubben i hans hjärta berättar han i podcasten Lundh att det även fanns baksidor med att vara bajare och spela i Bajen.

- Det var både bra och dåligt. Du blir så uppslukad av att vara bajare och spela i Bajen. Du tar sådant ansvar… Förlorar du en match känner du "Det här är mitt ansvar” och "Jag gjorde alla besvikna idag". När jag kom upp i A-laget och började spela kände jag att jag var tvungen att visa så mycket att jag verkligen ville det. "Jag kommer göra allt för att vi ska vinna". Men då tappar man att matchen också ska spelas, säger han i podcasten Lundh och fortsätter:

- Fast jag tror att det var ett sätt för mig att få ett namn i Hammarby-led och visa folk vad jag går för. Jag tror att om du frågar de flesta djurgårdarna eller gnagarna idag kommer de säga att "Det är bara en kille som går in och kör". Men kollar du senaste en och en halv säsongen stämmer inte det. Men jag byggde väl på något sätt en identitet.

Hur medvetet var det att bygga den identiteten?
- Det var inte medvetet. Jag öppnade mitt hjärta och bara spelade fotboll. Jag ville bara döda för att vinna. Jag kommer ihåg… Jag hade börjat spela i cupen eftersom jag hade gjort det jättebra i Marbella. Sedan kom jag hem och då värvade vi Tesfaldet Tekie. Han startade i cupderbyt mot AIK och det var 1-0 till oss i 62:a minuten. Sedan kallade de på mig. Jag blev helt varm och svettig av alla känslor. Jag kände att "Nu ska jag in". Det kändes så surrealistiskt, för vanligtvis brukade jag stå på läktaren och skrika att "Gnaget är sämst", "Domaren........

© fotbollskanalen