Hur många gånger har man inte hört att det är känslorna som är grejen? Att det är de som gör all skillnad. Utan känslorna blir allt bara monotont, mekaniskt och meningslöst.

Det värsta de flesta vet är tanken på elva legoknektar som inte bryr sig om vare sig klubben de spelar för, staden de verkar och bor i eller supportrarna som fyller upp kortsidan vecka ut och vecka in.

Ändå är det märkligt ofta känslorna både kritiseras och bestraffas.

Rasmus Wikström gjorde både ett och två mål för sitt Elfsborg borta mot IFK Göteborg i lördags. Viktiga mål i en ännu viktigare match, då guldkandidaten från Borås fått en mardrömsstart på omstarten och tappat fem poäng borta mot Värnamo och hemma mot Häcken. Det gick att ta på tyngden i Elfsborgs vändning, dessutom mot en rival på en fullspikad bortaarena.

Adrenalinet pumpade, känslorna var utanpå - Rasmus Wikström firade sina mål med att vråla ut vad jag antar var både lättnad, glädje och uppdämd frustration efter den där skrala poängskörden i två matcher där man såklart räknat med mer.

Och så skrek han såklart ut allt sitt hat och all sin illvilja mot sin tidigare klubb IFK Göteborg. Ja, i alla fall om man skulle tro majoriteten av Blåvittsupportrar som hade något att säga om allt detta efter matchen på sociala medier.

Jag blir så fruktansvärt trött på alla de........

© fotbollskanalen