Ibland dyker de upp, som stjärnfall på det allsvenska himlavalvet, de där ögonblicken som man, redan i stunden man upplever dem, direkt vet är speciella och som man kommer bära med sig länge, länge.

Jag var inte på plats i Borås igår, men jag kände genom tv-rutan och Niklas Jarelinds kommentering hur den elektriska stämningen och det infernaliska klimaxet nådde även mig.

Jag behöver såklart inte berätta för er vad det är jag upplevde igår, alla har såklart antingen själva sett eller i alla fall upplysts om det faktum att Johan Larsson gjorde två och ett halvt mål på en halvtimme när Elfsborg vände 1-3 till seger 4-3 mot IFK Göteborg.

För mig spelar det heller ingen roll om det första målet bedöms vara ett självmål eller inte, om Johan Larsson gjorde hattrick eller inte. Det var odiskutabelt så att det var han och ingen annan som stod för den där vändningen och de båda målen på tilläggstid blir inte en enda promille mindre värda för att han inte tillskrivs reduceringen.

Det hade såklart varit häftigt oavsett vem det nu varit som gjort det Johan Larsson gjorde igår, men att det var just han, på just det sättet, mot just Blåvitt gör att allt får så många extra lager av skönhet, poesi och rättvisa.

Vi behöver........

© fotbollskanalen