Skogsnäringens betydelse för svensk beredskap kan inte nog understrykas – ändå är det ett perspektiv som nästan helt saknas i skogsdebatten.

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Vid Norsälvens mynning i Vänern började Kooperativa Förbundet 1941 att bygga Älvenäs cellullfabrik. Året därpå stod fabriken klar och verksamheten kunde dra igång. Bakgrunden till den värmländska industrisatsningen var att skapa inhemsk produktion av textilier då Sverige var avspärrat och utrikeshandeln var starkt begränsad till följd av kriget.

Cellullfabriken i Älvenäs var en liten del av den betydelse som den svenska skogsnäringen spelade under andra världskriget. När det rådde brist på petroleumbränsle började allt fler fordon att drivas av gengas – som framställdes av skoglig råvara. I november 1940 fanns det 22 000 inregistrerade gengasbilar i Sverige, året därpå var antalet 71 000. För att inte tala om den bränsleved som under krigsårens kalla vintrar värmde otaliga svenska hushåll, både på landsbygden och i städerna.

I dag är produktionen vid cellullfabriken i Älvenäs ett minne blott. Det är däremot inte skogsindustrins och skogsbrukets betydelse för svenskt totalförsvar. “Historien upprepar sig inte men den rimmar” sa Mark Twain och det gäller i........

© ATL