Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2025-12-31 06.40

Pandemin var en befrielse eftersom man inte längre behövde krama varenda människa man träffade. När jag skriver ”man” menar jag mig själv.

Jag har aldrig varit bekväm med att krama folk som jag knappt känner, jag har aldrig varit särskilt förtjust i att krama dem jag känner heller utom familjen och släkten. Barn som tycker det är vidrigt när tanter och farbröder överfaller dem med oönskade omfamningar och högljudd intimitet har min fulla förståelse.

Privat blyg – reserverad är nog ett bättre ord – har jag inga problem med att yrkesmässigt kontakta makthavare eller så kallat vanliga människor och fråga dem om deras liv och tankar. Att kliva in i okända rum är mitt jobb.

Inte heller har jag problem med att kindpussa kvinnor. På sätt och vis är det mer närgånget än att kramas, på sätt och vis inte. Hur som helst är inte jag och ingen annan heller alltid konsekvent, ingen människa är gjuten i ett stycke utom möjligen

© Aftonbladet