Déjà vu: Fem skjutningar på mindre än en vecka

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2026-03-25 23.00

Fem skjutningar på mindre än en vecka.

Plötsligt känns det som att vi är tillbaka i våldsvågen 2023.

Onsdagskväll den 25 mars: En pojke i 15-årsåldern skjuts till döds i Malmö. Kanske skulle han ha slutat nian i sommar. Kanske hade han redan bestämt vilken linje han skulle börja på gymnasiet i höst.

Nu är han död och två andra tonåringar är gripna.

Några timmar tidigare i Tyresö, vid just en gymnasieskola, öppnar någon eld på en buss inför 19 vittnen. En man i 18-årsåldern träffas av kulorna. När denna kolumn skrivs vårdas han på sjukhus med allvarliga skador.

Han och pojken i Malmö är nu två av fem som skjutits på mindre än en vecka.

Det är svårt att inte få en klump i magen, en känsla av déjà vu från den våldsvåg som startade 2022 och som under det året och året efter skördade sammanlagt 115 dödsoffer och skadade 215.

Mycket av våldet centrerades runt Stockholm men det drabbade på olika sätt hela landet. Både döden och den skräck som följde.

Plötsligt såg vi sprängladdningar placeras ut allt mer slumpmässigt och av allt yngre förövare. Det var som att det viktigaste var att portar sprängdes, inte att det var rätt portar.

De drabbade gick från att vara direkt kopplade till gängkriget till att bli allt mer perifera. Plötsligt riskerade anhöriga till en kriminell en kula. Sedan sänktes ribban ytterligare till att det räckte med att ha samma efternamn som en kriminell, eller att råka bo på samma gata, för att bli måltavla.

Eller, som flera exempel visat, att någon råkat likna en person som enligt någon halvdan order via en anonym beställare på Signal skulle mördas.

Och i takt med att allt fler av de gängkriminella mördades eller kunde spärras in lades uppdragen ut på allt yngre utförare tills vi såg barn ta på sig uppdrag eller tvingas till ”jobb” de nog först efteråt förstått vidden av.

Att en kollektiv oro spreds är inte det minsta märkligt. Till och med utländska medier förfasades över vårt land, och Sverige toppade plötsligt statistiken över dödligt skjutvapenvåld i Europa.

För hur skyddar man sig när våldet slår så slumpmässigt?

Men så ljusnade det. Den dystra statistiken vände. 107 skadade och 62 döda år 2022 sjönk till 46 döda och 43 skadade 2025.

Fortfarande alldeles för höga siffror, fortfarande alldeles för många för tidigt grävda gravar, men ändå en vändning.

Så sköts Hugo Mosshagen till döds i Örebro. En ung man som drömde om att bli fotbollsproffs och att skaffa många barn dog istället på en parkering endast 20 år gammal.

Och så sköts det igen. Och igen.

Och ytterligare två gånger denna svarta onsdag.

Justitieminister Gunnar Strömmer betonar att det dödliga gängvåldet halverats i Sverige och det är värt att minnas att så är fallet. Mycket har gjorts sedan 2023, Sverige är långt mindre naivt 2026,  och tyvärr – får man kanske säga – mer förberett på den här typen av våld.

Men det är heller inte konstigt om den där klumpen i magen återvänder.

© Aftonbladet