Jonas Kristiansen Nøland är professor i energikonvertering vid Norges Teknisk-naturvetenskapliga universitet (NTNU).

Den 5 mars 2024 lanserade Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén och partiets energipolitiska talesperson Linus Lakso begreppet ”grön baskraft” med orden: ”det förnybara energisystem som vi vill bygga vilar på en grund som vi kallar ’grön baskraft’”.

En månad senare blev det ett formellt mål i en riksdagsmotion: 10 gigawatt (GW) grön baskraft till 2030. Inför valet den 13 september lovar partiet att ”grön baskraft ger oss el varje sekund året om” och att alternativet till ny kärnkraft ska bli ”billigare, snabbare och säkrare”.

Det låter som ett kraftslag. Det är det inte. I partiets egen definition är ”grön baskraft”:

Höjd effekt i vattenkraften

Gasturbiner på förnybara bränslen

Energilager i form av vätgas

Smart styrning av elbilsladdning

Styrning av värmepumpar

Tre helt olika saker – el som produceras, el som lagras och el som inte används – har buntats ihop under ett och samma diffusa mått: gigawatt.

Enligt kraftbolaget Fortum betyder baskraft planerbar produktion som går jämnt dygnet runt. Miljöpartiet har alltså lånat ett ord och fyllt det med motsatt innehåll: allt utom kärnkraft – som ironiskt nog inte bara motsvarar själva definitionen av baskraft utan också är det grönaste energislaget.

Miljöpartiet är inte längre ensamt om begreppet. Vänsterpartiet ställde sig i år bakom samma definition i en gemensam reservation i riksdagen. Moderaten Mats Green poängterade att ”vi har redan grön baskraft i Sverige, nämligen kraftvärme, vattenkraft och kärnkraft”. Striden handlar alltså inte om fysik,........

© Affärsvärlden