Vindkraftsutvecklaren OX2 hävdade 2021 att:

”Det är viktigt att förstå att vindkraften nu byggs helt på marknadsmässiga villkor och utan subventioner. Ny svensk vindkraft är helt enkelt attraktiv som långsiktig investering”.

Idag vet vi att lönsamheten för svenska vindkraftsanläggningar är katastrofal, och har varit det i närmare ett decennium.

En fråga som då uppstår är varför investeringarna fortsatt, när förlustmarginalerna varit tvåsiffriga under så många år.

Vindkraften är i själva verket marinerad i other people’s money. Men precis som med krisande stålprojektet Stegra rör det sig inte primärt om direkta bidrag från svenska skattebetalare.

Det handlar snarare om en kombination av utländska, svenska och EU-baserade offentliga instrument såsom bidrag och kreditgarantier. Även offentligt ägda bolag samt utländska och svenska pensionspengar letar sig in via diverse upplägg. Det framgår inte alltid vilken form eller vilket belopp det rör sig om.

Men det syns ändå tydligt att Sveriges olika vindkraftshaverier badat i offentlig finansiering. Här är tio offentliga aktörer som bekostat svensk vindkraft genom åren.

Av Aldermyrbergets konkurs framgår att bolagets “verksamhet finansierades under uppförandefasen och därefter av ägarkapital och den kreditfacilitet som den tyska statliga banken kfW Ipex-Bank GmbH tillhandahöll”.

KfW Ipex-Bank har också medfinansierat Northvolt och Stegra. Här är ytterligare några exempel på hur man bidragit till finansiering av vindkraft i Sverige:

Hela skuldfinansieringen för Stöllsäterberget.

20-årig finansiering av Åndberg.

80 miljoner euro till den 56 turbiner stora anläggningen Överturingen i Västernorrland.

Delaktig i konsortiet bakom 500 miljoner euro i lån för megafiaskot Markbygden Ett.

2. Svensk Exportkredit

Svensk Exportkredit (SEK) är en av aktörerna bakom de exportgarantier som finansierat jätteanläggningen Björnberget utanför Sundsvall. Tillsammans med bland annat KfW IPEX-Bank har man bidragit med totalt 300 miljoner euro med en löptid på 18 år.

Även detta ett svart hål som ägs via Luxemburg. 51 av företagets 60 turbiner stod stilla på grund av reparationer under början av 2025.

3. Europeiska Investeringsbanken

Europeiska Investeringsbanken (EIB) är ofta involverad tillsammans med aktörer som garanterar lån.

Här är några fall där EIB deltagit i finansieringen:

180 miljoner euro till Markbygden Ett.

16 miljoner euro till Långmarken Vind.

100 miljoner euro till börsnoterade Holmen för expansion av sin vindkraft.

Totalt finansierade EIB projekt för 22 miljarder i Sverige 2024, varav uppåt 60% gick till så kallad grön omställning. Hur stor andel som hamnade i vindkraft framgår inte, men det är betydande summor.

4. Nordiska Investeringsbanken

En lång rad av vindkraftsbolag har fått finansiering från Nordiska Investeringsbanken (NIB). Det gäller exempelvis SCA som fått ett 10-årigt lån på en miljard för att bygga Fasikan Vind. NIB:s finansiering för sex anläggningar summerar till omkring tre miljarder.

Tyska exportkreditförsäkraren Euler Hermes tillhandahåller garantier och hade en viktig roll i såväl Northvolt som Stegra. Medan Riksgäldens garantier täcker 80% står Euler Hermes för hela 95%.

I fallet Markbygden Ett garanterade man 80 miljoner euro.

Organisationen hade även en betydande roll vid Hästkullen och Björnlandshöjden där notan totalt landade på 500 miljoner euro.

6. Statliga pensionspengar

Vi ser även hur såväl svenska som utländska pensionspengar finansierat utbyggnaden av vindkraft:

AP-fondernas Polhem Infra förlorar hundratals miljoner på vindkraft. En marginal på minus 329% avskräcker dem inte från en miljardinvestering utanför Lycksele.

Skotska pensionspengar har medfinansierat kinesiska CGN Chinas fem kvarvarande anläggningar i Sverige.

Kanadensiska pensionärer bekostar projekt Höga Kusten, där 80 vindkraftverk ska byggas. Delar av projektet har sanerats för asbest.

Även norska Kommunal Lendspensionkasse har letat sig in i svensk vindkraft. Man äger och finansierar bland annat Skaftåsen Windfarm.

Statliga bolag förfogar ytterst över medel som hade kunnat skiftas över till offentlig verksamhet. De investerar inte alltid på affärsmässiga grunder utan kan även ta politiska hänsyn.

Vattenfall har både investerat miljarder och förlorat miljarder på vindkraft i Sverige.

Man kan förstås även inkludera Svenska Kraftnät, som betalar anslutningskostnaderna för vindkraft.

Det finns också ett flertal kommunala bolag som gjort jätteinvesteringar i vindkraft. Här märks exempelvis Skellefteå Kraft med 117 turbiner, men även Jämtkraft, som totalt förfogar över 109 turbiner.

Båda kommunernas vindkraft är kroniska förlusthärvor där invånarna indirekt betalar med sämre service eller högre skatt.

Enbart Jämtkrafts 10 turbiner på Kyrkberget har kostat 441 miljoner, pengar som istället hade kunnat gå till 820 undersköterskor under ett år. Utöver detta finns det åtminstone 15 exempel på kommunala vindkraftsfiaskon.

Svenska Energimyndigheten (EM) är med sina bidrag en mindre aktör i förhållande till andra offentliga finansiärer. Men dess roll förtjänar ändå att nämnas. Här är några exempel:

150 miljoner till den 99 turbiner stora anläggningen vid Blaiken som ägs av Skellefteå Kraft. Pengarna kom från EU men allokerades via EM.

115 miljoner till Svevind för byggande av Gabrielsberget och Dragaliden. I den senare var även kfW IPEX Bank involverad.

Karlstad Kommun förlorade hundratals miljoner på Vindkraft Vänern, som EM var med och finansierade.

10. Europeiska Investeringsfonden

Europeiska Investeringsfonden (EIF) är en del av EIB-gruppen men genomför bredare finansiering av portföljer. EIF är därmed inte lika synlig i enskilda anläggningar.

2024 lade EIF in 100 miljoner euro i en fond för vindkraft i Skandinavien.

EIF hade även en roll i finansieringen av Lyckås utanför Jönköping.

Åtminstone sju av de tio aktörerna ovan förekommer också i Stegras olika pressmeddelanden.

Precis som med Stegra är det för vindkraften i praktiken omöjligt att bena ut exakt hur stor den offentliga finansieringen är.

Enskilda anläggningar är i regel en rysk docka av offentliga medel där garantier, bidrag och ”gröna” obligationer från såväl nationalstater som olika EU-organ kombineras ihop.

Att vindkraften är lönsam och står på egna ben har varit en bekväm osanning för såväl industrin som det politiska etablissemanget.

Sanningen är att branschen varit i ett kroniskt tillstånd av konkursmässighet under flera år. Orsaken till att utbyggnaden fortsatt har varit generös  offentlig finansiering från olika delar av Europa.

Skotsk pensionsskandal efter köp av svensk vindkraft

Miljardkonkursen ingen bryr sig om

Asbest upptäckt i nya vindkraftverk

© Affärsvärlden