Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Hunger och svält används medvetet av regimer för att försvaga eller förinta sin motståndare eller ge olika ekonomiska eller politiska fördelar.

Bilder av utmärglade och hungrande barn flödar in via tv:n och berör, som ett slag under bältet. När det nya mediet på 1960-talet för första gången hämtade svältande barn med uppsvällda magar in i våra vardagsrum blev Biafrabarn ett vedertaget begrepp.

Att civilbefolkningen drabbas av svält i krig är inget nytt i historien. Inte heller Finland är något undantag. De segrande vita har anklagats för att efter inbördeskriget 1918 medvetet ha försökt svältdöda de 75 000 röda fångarna.

En sådan beskyllning är politisk och har föga i sig.

Myndigheterna försökte förse lägren med mat, men världskriget pågick, importen var strypt och rågen tog helt slut i landet redan i juni.

Det som räddade livet på såväl vaktsoldater som fångar var havre, som räknats som kreatursfoder.

I fånglägret i Ekenäs ansågs en människa behöva 1 400 kalorier per dag för att överleva. En fånge skulle få 75 gram havrebröd med sådor per dag,........

© Åbo Underrättelser