Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

När vi ser tillbaka är det sällan övertiden på jobbet eller de perfekta Excel-tabellerna som blir våra mest värdefulla minnen.

För några veckor sedan började vår dotter gymnasiet, nästan på dagen 31 år efter att jag satte min fot i Kristinestads gymnasium för första gången i rollen som gymnasiestuderande.

Över tre decennier. Hisnande när man tänker på det.

Snart firar vår årskull 30 år sedan studenten. Kanske blir vi då inbjudna att sitta på hedersplats under dimissionen, precis som “åldringarna” gjorde när vi fick vår examen.

Idag firar mitt gamla gymnasium 100-årsjubileum och jag har den stora glädjen att hålla ett av festtalen. Mycket vatten har runnit under bron över den vackra stadsfjärden sedan jag blev student 1997 – även om fjärden har en tendens att växa igen.

Att formulera ett tal är ungefär som att skriva en kolumn. Vem talar jag till? Vilken stil passar? Och........

© Åbo Underrättelser