Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

För en dryg månad sedan hände det igen. Jag satt i framsätet på en Pink Nissan Note påväg in mot Harare, Zimbabwes huvudstad. Det var förvisso min första resa till det sydafrikanska landet – förr känt under namnet Rhodesia eller Sydrhodesia – men det var känslan som var bekant från tidigare: hur hade jag egentligen hamnat här?

Som vanligt finns det både ett enkelt och ett mer komplicerat svar. Som en del av min nuvarande forskning skulle jag delta i den sydafrikanska historikerkongressen som ordnades vid University of Zimbabwe. Men jag hade inte rest över 10 000 km enbart för att hålla en 15 minuters presentation. Den var visserligen viktig, men endast en liten del av målsättningen.

Min känsla av vilsenhet kommer som oftast när jag landat i nya orter, då jag till exempel anlänt till sydafrikanska Pretoria, Johannesburg, Bloemfontein, Port Elizabeth eller Kapstaden. Egentligen slår den till i en specifik övergångsstund: på flyget reser du tillsammans med hundratals andra, i bilen på väg in mot slutdestinationen är du för första gången på din helt egna väg.

Kongressen blev en succé. Sällan har jag blivit så hjärtligt emottagen av både nya och gamla........

© Åbo Underrättelser