Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Kristen tro, och traditioner, har i stort sett setts som något bakåtsträvande och ont, något som vi bör frigöra oss från.

Hur hänger fenomenet att unga män de senaste åren blivit mera konservativa ihop med fenomenet att unga i allt högre grad söker sig till kristendomen?

Ofta talar vi om dessa fenomen som att de hör ihop, och det gör de kanske.

Men jag vill börja med att stanna upp och fundera över vad vi menar med ”konservativ” i dessa sammanhang. Termen verkar kunna betyda lite vad som helst, vilket skapar en hel del förvirring.

Jag ser fenomenet att unga män blir mera konservativa som en reaktion på att unga män har upplevt sig alienerade i samhällets utveckling.

Pia Heikkilä skrev i sin krönika om ungas religiösa uppvaknande i HBL 16 februari att kyrkan måste vara redo att ta emot de unga........

© Åbo Underrättelser