Det händer fortfarande att barnen leker mamma, pappa, barn i förskolan. Trots att pedagoger och genusvetare problematiserar det de kallar ”heterosexuella normer” fortsätter de små att i sina lekar iscensätta denna grundstruktur.

Men för allt färre blir leken verklighet längre fram i livet. Att hitta en partner tycks bli allt svårare. Och för dem som lyckas är äktenskap ändå fjärran och barnafödande har reducerats till ett av livets många tillval – något som allt oftare väljs bort, vilket födslotalen vittnar om. Nya bottenrekord sätts hela tiden och befolkningspyramiden håller på att vändas upp och ner på många håll.

Detta är sammanhanget när amerikanska forskare vid ett institut i Oregon nyligen upptäckte hur man kan skapa mänskligt liv av hudceller. En donerad äggcell kan tömmas och fyllas på med en halv uppsättning kromosomer från valfri människa, man eller kvinna, för att därefter befruktas av en sädescell.

Experimentet är avslutat och embryona förstörda. Men ambitionen är att tekniken ska förfinas så att man så småningom ska kunna placera ett hudcellsembryo i en lämplig kvinna för en nio månader lång, ”normal” graviditet.

Fenomenen är varandras spegelbilder: sci-fi-forskningen om alternativa sätt att framställa människor – och uppluckringen av traditionell familjebildning.

Att gifta sig och få barn är allt annat än en självklarhet för dagens unga. Hellre singel än i ett halvtaskigt förhållande – så tycks många, särskilt de välutbildade kvinnorna, resonera. Och det är väl en utmärkt livsregel?

En parrelation har bara ett värde om den förhöjer livskvaliteten, eller hur? Om det inte finns någon partner som kan leva upp till ens högt ställda förväntningar, är det bättre att vara ensam. Man behöver inte........

© Göteborgs-Posten