Det var natt, vi skulle snart gå och lägga oss. Jag gick ut en stund i kolmörkret. Jag satt på bänken under köksfönstret och såg ut i mörkret och tänkte inte alls, vad jag kan komma ihåg. Det var behagligt. Så gick jag in. Och när jag kom in igen hörde jag dunsar i köksfönstren och ljudet av vingslag. Jag tittade mig förvirrat omkring. Och där satt den, en talgoxe på redskapsstången över spisen.

Hur i all sin dar har den tagit sig in?

Jag stängde dörrarna till köket och ropade samtidigt på min trevliga fru: ”Vi har en fågel i köket”, skrek jag.Min trevliga fru kom ner, öppnade och stängde dörren efter sig, och tittade efter fågeln, som blivit skrämd av hennes ankomst och flög några varv och satte sig sedan på stången till taklampan och tittade tillbaka på oss.

”Vi har fått in en talgoxe”, sa jag, ”mitt i natten, hur i all sin dar skall vi få ut den?” ”Vi öppnar fönstren”, sa min trevliga fru och såg lite förebrående på mig.

”Ja, just det”, sa jag.

Talgoxen flög över till stången i taket som spotlightsen (Sicket ord – ska det vara svenska?) över diskbänken sitter på. Den är horisontell och säkert lättare att sitta på än den lodrätta stången till taklampan.

Talgoxen tänkte: ”Här kom jag in från kylan och mörkret för att få lite ljus och värme. Och nu tänker de köra ut mig till kölden och natten........

© Göteborgs-Posten