Det är glädjande att gästkolumnisten Johan Ingerö på gårdagens ledarsida hörsammade min uppmaning om att debattera frågan om maktbalans mellan politiker och experter. Dock verkar Ingerö ha blandat ihop mina resonemang med författaren Lena Anderssons på Svenska Dagbladets ledarsida (SvD 5/7) som han också refererar till. Min artikel handlar inte om förnuft och känsla utan om de olika drivkrafter som politiker respektive experter har. Såväl förnuft som känslor, fakta som värderingar, är centrala för varje människa, inklusive politiker och experter, där är jag helt enig med Ingerö. Men nu till ett klargörande om varför jag ifrågasätter Kristdemokraterna förslag om att öka politikerinflytandet, eftersom vissa missförstånd verkar föreligga.

Politiker har som bekant målet att maximera röster var fjärde år. Det demokratiska valet är så beskaffat att varje röst är lika mycket värd oavsett den kunskap som den enskilde väljaren besitter i olika politiska frågor. Därför är det inte nödvändigtvis en effektiv strategi för politiker att alltid torgföra den mest genomtänkta politiken, utan snarare den politik som tilltalar den breda opinionen. Det kan likaväl vara så att en anpassning till ett slags medianväljar-nivå är den mest effektiva strategin för en politiker som vill ha makt. Den tesen rimmar väl med upplevelsen av att partierna blir alltmer lika........

© Göteborgs-Posten