I upplösningen av ”Stranger Things” håller Dustin skolans avslutningstal. Han är det naturvetenskapliga geniet, drakar‑och‑demoner‑nörden med tandställning och det stora leendet.

Nyss var han med om att rädda världen från en ondska som vida överskred läroplanens mest fantasifulla framtidsscenarier. Nu står han i examensmantel och ser ut över klasskamrater och finklädda anhöriga. Han flinar. Och snart vill rektorn tysta honom.

Dustin säger nämligen inte det som en kursetta förväntas säga. Han ger, bokstavligt talat, skolan fingret, sliter av sig manteln och beskriver de gångna åren som fruktansvärda. Men inte bara det. Han hyllar också sin döda vän Eddie och konstaterar att mitt i det kaos som de levt i, har något tidigare otänkbart blivit möjligt.

”Det finns ont kaos”, konstaterar han. ”Men det finns också gott kaos.”

Det får mig att tänka på utbildningsfilosofen Gert Biestas tankar om en skola som vänder sig mot världen.........

© Göteborgs-Posten