Solen slår ner så hårt att man kan känna augustihettan dallra genom tv-rutan. Den gamle mannen kan inte ta ett steg till på landsvägen och hans fru bönar om hjälp från den människokolonn som drar förbi med böjda nackar. I stället lösgör sig en yngling, höjer sitt gevär och skjuter mannen. När kvinnan börjar skrika skjuter han henne också.

Vintern 1946 inleddes den organiserade fördrivningen av tyskar från Tjeckoslovakien. Den tjeckiske presidenten Edvard Beneš, som hade fått stormakternas godkännande, valde medvetet att kalla rensningen för ”den slutgiltiga lösningen på den tyska frågan”. Människor som hade levt med tjeckerna i sekler gjordes kollektivt ansvariga för nazisternas övergrepp.

Utvecklingen 1946, då över 2 miljoner personer deporterades till ruinerna i Tyskland, var illa nog. Men det var händelserna året innan, ”den vilda fördrivningen”, som under 40 år av kommunistisk diktatur tystades ner och som man även efter 1989 länge blundade för i Tjeckien.

För som samma Aleksijevitj har........

© Göteborgs-Posten