Begreppet ”måstematch” har jag aldrig riktigt förstått. Eller förstått och förstått, jag är av den art att alla matcher är måstematcher. Vare sig man slåss i toppen, botten eller i landet ingenstans. I alla matcher finns det tre poäng att spela om och alla poäng är lika mycket värda. Alltså är varenda match en måstematch. Inställningen måste ju vara att de tre poängen du ska spela om i matchen du går ut till är livsviktiga.

Det är klart att poängmässigt i tabellen kan två lag ligga nära varandra och om de då möts så blir en förlust ödesdiger. Så kallade sexpoängsmatcher existerar allt eftersom säsongen fortskrider och ju närmare slutet vi kommer desto fler sådana matcher kommer att spelas. En måstematch, absolut! Men poängen är fortfarande lika mycket värda som poängen i matchen innan och i matchen efter. Begreppet sexpoängsmatch gillar jag mer.

Sirius var bättre än Öster hur man än vrider och vänder på det

När Sirius tog emot Öster i Uppsala var det en måstematch (som varje match är) tillika sexpoängsmatch. En vinst för något av lagen skulle ge ett litet men naggande gott avstånd ner till motståndaren. Jag hade nog förväntat mig ett ställningskrig och två lag som slogs för varenda centimeter, men i verkligheten såg det inte riktigt ut så.

I min mening var det i första halvlek bara ett lag på plan. Sirius gjorde en riktigt bra första halva av matchen och kom i våg efter våg mot Östers mål. Visst stack Öster upp någon enstaka gång, men Sirius hade kontroll på händelserna halvleken igenom. Ure var ett ständigt hot och unge Victor Svensson borde ha gjort minst ett mål på de lägena han fick. Det som Sirius gjorde bra var att de hela tiden lockade upp Östers mittfält en aning (trots att de stod lågt) för att därefter hitta in till en egen spelare mellan deras två bakersta linjer. Det innebar att Östers lagdelar hamnade långt ifrån varandra, de fick inget presspel att tala om och därför ofta springa hemåt istället för att som lag arbeta sig framåt. Det såg faktiskt ut som att det var ett topplag som mötte ett bottenlag!

0-0 i paus var inte rättvist men inte heller ologiskt med tanke på att Sirius självförtroende inte är maximalt. Joakim Persson som tidigare, på Luis Suarez-vis, har lyckats krångla med sig bollar och fått dem i mål, har numera oerhört svårt att producera framåt. Walta och Ure är Sirius farliga spelare och när Walta slog in 1-0 på straff i andra halvlek var i alla fall jag säker på att Sirius skulle ro de tre poängen i land. Men en suverän Rodic-yttersida senare stod Sirius återigen med bara en poäng när matchen blåstes av.

Spelmässigt var Sirius (som många gånger förr) bättre än motståndarna, men mentalt vinner de inte kampen. Vad krävs för att de ska vinna? Bjerkebos chans i slutsekunden får inte missas! Engelmark har större utmaningar med sitt Sirius än att få ordning på spelet. Spelet har en tanke och en idé som jag gillar, men det hjälper ju inte när laget och individen gång på gång fallerar i utsatta lägen. Kan tränarstaben lösa upp de välknutna knoparna så är Sirius snarare ett lag för övre........

© fotbollskanalen