I veckan som gick var jag i Lund och signerade min nya bok på Gleerups (ja, jag vet att Akademibokhandeln tagit över) men namnet lever fortfarande kvar. Det var min barndoms bokhandel och det var där pappa beställde Rothmans Football Yearbook där all fakta om den engelska fotbollen fanns samlad. Det var min årliga bibel.

Det finns en stark symbolik för mig att nu själv vända hem till Lund och stå på golvet i entrén och tala med intresserade. En äldre kvinna ville köpa en bok till sin son, men var orolig att innehållet skulle göra att han tappade kärleken för fotbollen. Han älskade verkligen fotboll, förklarade hans mamma, och undrade om det var rätt bok för honom.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, men försökte tala om att om nu det svenska fotbollsförbundet valt att skicka 100-tals miljoner till agenten Rune Hauge som bor på Guernsey är det svårt att runda det som journalist. Särskilt om man skriver om rättighetsaffärer och att allt runt om fotbollen är inte vackert. Det måste man få med.

Det är inte utan att jag förstår kvinnan. Oavsett var man riktar blicken runt fotbollen är det lätt att bli nedstämd. Ja, rent ut sagt deprimerad. Som turerna som följt Daniel Sundgrens modiga vittnesmål om uppgjorda matcher i Grekland. Där stämningar och aggressivitet mött honom från Grekland, men där även folk i Sverige undrat kring tajmingen.

Alla olika turer i veckan slutade med att Sundgren tvingades försöka backa, hur lätt det nu är att backa efter de uttalandena, men att Volos ännu inte accepterat vad han säger. Jag hoppas verkligen........

© fotbollskanalen