Klart att sportjournalistiken inte dog - även om den inte mår bra

Sportjournalistiken fick kritik efter Sveriges VM-avancemang.Det får vi ta.Däremot är det inte så att den dog - även om den givetvis mått bättre

Viaplays slutstudio efter Polen-matchen då Sverige gått till VM i Nordamerika har fått kritik och blivit ifrågasatt av olika skäl. Dock har jag också fått mejl om att folk gillade glädjen. Klart att det inte var sportjournalistikens stoltaste stund, men uppenbarligen drog det i väg och det får de inblandade ge sin syn på om de vill. Oavsett har det blivit en del diskussion om sportjournalistik efter det.

DN:s Johan Croneman gick hårt fram åt alla som var på plats och bevakade matchen. Vilket även Aftonbladets Marcus Leifby gjorde en bit ner i sin krönika. Även Expressens Mats Olsson var hård och skrev om att det var kvällen när journalistiken dog. Givetvis är det bra att det blir en debatt för det händer mycket på det här området och sportjournalistiken är minst sagt satt under press.

Det kan vara på sin plats att påpeka att även om de märkliga DJ-slagen under politikerveckan i Almedalen, som pågick under en rad år, fick en del kritik och innehöll en ganska ohelig mix av politiker, politiska journalister och alkohol så var det inte över för den politiska journalistiken bara på grund av det. Många journalistiska områden har sina utmaningar och det är ibland bra att de belyses och ifrågasätts.

I jakt på engagemang i sociala medier har vi under flera år sett hur en del tv-hus och andra medier (även TV4 körde ett sådant under OS senast) firat svenska idrottsliga framgångar med kameror på experter och kommentatorer. Reaktionsvideos är vanligt utomlands och börjar komma mer och mer till Sverige. När man är pressad är det inte konstigt att man går i den riktningen. Vi lär se mer av den varan framöver.

Det är väl ungefär samma sjuka som att en del kommentatorer i det närmaste verkar ha förskrivit vad man ska säga om det blir svenskt guld här eller en triumf där. Kanske är det inte så, men ganska ofta verkar en del formuleringar sökta för att man vill att det ska låta bra på sociala medier eller när det är dags att sätta ihop en årskrönika.

Klart att svenska journalister blir glada och kan bli glada om Sverige vinner något. Det jag alltid vänt mig mot är det man sett utomlands med journalister i landslagströjor som tagit emot spelare och ledare med applåder på presskonferenser och där det varit uppenbart att man varit ett med landslaget och i en underdånig position. Det har jag inte upplevt i Sverige under de år jag jobbat och jag hoppas inte att det kommer.

Det är inte heller så att den gamla sportjournalistiken alltid höll rågångarna gentemot idrotten, även om det givetvis fanns undantag. Det finns många exempel på där man varit nära utövarna och så som jag fått det mig beskrivet började det här skifta kring år 2000 och därefter tagit kliv som ökat avstånden mellan utövare och bevakare, även trenden vänt enligt ovan.

För egen del har jag valt att vara öppen om vilka lag jag håller på för att det är blir ett perspektiv att ha med sig som läsare, lyssnare och tittare. Oavsett blir man beskylld för att hålla på lag. Efter den allsvenska premiären mellan AIK och Halmstad fick jag ett gäng mejl som anklagade mig och de andra för att enbart ha 08-ögon i bevakningen trots att alla utom en som jobbade var lantisar.

Länge hade journalistiken ett slags monopol på att beskriva och bevaka men teknikskiften har öppnat för helt andra aktörer i bloggar, sociala medier, poddar, vloggar och så vidare. Skapat av allt från supportrar till folk som bara brinner för en viss sport och de behöver inte förhålla sig det medier försökt följa, vilket förändrat produktionen och bevakningen av idrotten. Ännu har inte Sverige fått lika många poddar som leds av gamla idrottare som i USA, Storbritannien och på andra marknader, men det kommer säkert.

Det vore underligt om ovan utveckling av innehåll och bevakning inte smittade av sig på medierna när tittare, lyssnare och inte minst annonsörer flyttar i den riktningen. Lägg till att en del utövare kanske hellre snackar med supportrar eller gamla lagkamrater när det troligen blir mindre kritiskt än i traditionella medier.

Det är inte bara politiker som hellre låter sig intervjuas av alternativa krafter eller influencers snarare än att bara sätta sig hos SVT, TV4, SR eller Dagens Nyheter. Inte bara att det troligen blir enklare och vänligare stämning, man når andra målgrupper och det utan att bli ifrågasatt för vad man inte levt upp till eller vilka frågor man duckar. Det här är en utveckling som påverkar mer än bara sportjournalistiken.

För egen del är jag ganska pessimistisk kring sportjournalistikens framtid. Inte för att den kommer att dö ut, den kommer alltid att finnas i någon form, men det finns stor risk att den kritiska delen och den grävande delen försvinner. Det beror inte på........

© fotbollskanalen