Fotbollsjuridiska klausuler i praktiken - när klubbar på egen hand kan förlänga spelaravtal (del 2)

I den första delen av artikelserien diskuterades varför ensidiga förlängningsklausuler används i spelaravtal och varför de ofta leder till intressekonflikter mellan klubb och spelare. I den här delen ligger fokus på hur klausulerna faktiskt har bedömts i praktiken. Vad tittar Fifa och Cas på när de avgör om en ensidig förlängningsklausul är giltig eller inte? Och vilka omständigheter återkommer i bedömningarna?

Bedömningen av ensidiga förlängningsklausulerUtgångspunkten är att det inte finns något generellt förbud mot ensidiga förlängningsklausuler. Samtidigt har varken Fifa eller Cas accepterat att klausulerna används utan begränsningar. I stället görs alltid en helhetsbedömning där klausulen prövas i sitt sammanhang. Det avgörande är inte att klausulen formellt finns med i avtalet, utan hur den är utformad och vilken faktisk effekt den får för spelaren. Frågan man ytterst ställer är om balansen mellan parterna har rubbats.

Avtalets längd och förlängningens omfattningEn central faktor i bedömningen är hur långt avtalet blir i praktiken efter en eventuell förlängning. För professionella spelare över 18 år får ett avtal enligt svenska regler som längst vara fem år, och för yngre spelare tre år. När en ensidig förlängningsklausul läggs till ser man därför på den sammanlagda bindningstiden. Cas har i flera avgöranden betonat att ett avtal inte får bli orimligt långt genom att man kombinerar........

© fotbollskanalen