Efter ett par års utredning kom kommittén dels fram till att systemets ersättningsnivåer var alltför höga, med en konsekvens av uteblivna betalningar, dels att systemet medförde oönskade situationer där utbildande föreningar ”hamnade i kläm” när en annan förening ville få igenom en spelarövergång utan att betala utbildningsersättning för spelaren. Dessutom ansåg kommittén att regelverket riskerade att stoppa spelare från att göra övergångar som annars vore bra för spelarens utveckling. Eftersom om den utbildande föreningen insisterade på att få utbildningsersättningen utbetald, så skulle den andra föreningen kunna sätta hårt mot hårt och helt enkelt inte fullgöra övergången. Detta riskerade helt enkelt att såväl utbildande förening som spelaren själv kunde sättas i en problematisk sits, enligt kommittén.

Kommitténs strategi

Vid utarbetandet av den nya regleringen anlade kommittén en strategi som fungerade som ledord i arbetet. Strategin såg ut enligt följande (och är taget direkt från kommitténs gamla rapportbilaga):

1. Spelarutvecklingen ska stå i centrum och hindrande effekter behöver undvikas i ett nytt system.

2. Situationer där föreningar ställs mot varandra behöver tas bort eller åtminstone minimeras.

3. Föreningarna ska inte belastas med mer administration än idag.

4. Ett nytt nationellt utbildningsersättningssystem behöver möjliggöra att fler föreningar rapporterar in professionella avtal i enlighet med gällande regelverk. Det har varit vanligt förekommande att föreningar i div. 2–3 herrar undviker att rapportera in professionella avtal i syfte att inte behöva betala utbildningsersättning till utbildande föreningar (detta då div 2-3 inte har något krav på proffsavtal).

5. Bra spelarutbildning ska premieras och det handlar således inte om en omfördelning av pengar. Det handlar om att på individnivå belöna föreningar som faktiskt har utbildat en spelare som blir professionell.

6. Det är viktigare att betalning av utbildningsersättning blir enklare i allmänhet och att fler föreningar får betalt, snarare än att det blir mer betalt i enskilda fall.

Med dessa sex punkter i fokus kom kommittén fram till att Danska Fotbollförbundets (DBU) modell för utbildningsersättning var den modellen som uppfyllde strategin bäst, och i mångt och mycket kopierade det danska systemet.

Den danska modellen kan beskrivas enligt följande (även detta är taget direkt ur kommitténs rapportbilaga):

Detta skiljer sig från det nuvarande svenska systemet där utbildningsersättning ska betalas dels när en spelare ingår sitt första spelaravtal som professionell, dels varje gång en professionell spelare övergår till ny förening som professionell fram till och med det kalenderår spelaren fyller 23 år. Fördelen med att ha första och andra proffsavtalet som utlösande faktorer är att det blir enklare att identifiera när utbildningsersättning ska utgå. Det ska även tilläggas att det finns stöd i Fogis (ett digitalt register- och........

© fotbollskanalen